- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
343

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andans strid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Tyst! det angår dig inte. Nå, unga Abelung
ämnar processa med sin lär?”

”Ja se, det hängde så ihop, att han spelade bort
rubb och stubb och var rasande, ty han hade druckit
och då han steg upp på bordet och började orera och
säger att —, det är fasligt hvad barn kunna varit
otacksamma.”

”Nå, hvad sade han?”

”Jo, sade han: min far är, som herrarne
nogsamt känna, en dålig menniska, en gammal spion, en
kall egoist och onaturlig make och far, han har
bedragit mig på mitt möderne, han har slagit under sig
det jag skulle haft efter min salig morfar — allt detta
har han gjort derföre att han lagade att jag kom att
stå under förmyndare. En fullmyndig svensk olficer
under förmynderskap af en gammal pennfäktare!
Nota bene, mine herrar, sa’ han, far min var en
tyrann mot min salig mor och det är för att
hämnas henne jag ämnar klämma ut arfvet till sista
skil-lingen.”

”Och allt det der har din fästman berättat?”

”Ja, han satt i nästa rum och såg genom
dörrspringan alltihop. — De öfrige herrarne skrattade
och sade: rätt så, gå på med gubben, han tål
puf-farne.”

”Det tror jag också.”

”Ja, inte förtjenar en sådan son någon hjelp.”
”Ånej, han tyckes verkligen ohjelplig, — se så,
nu tycks det vara bra, — säg till om förspänning,
jag reser ut.”

Sedan hennes nåd blifvit ensam, smålog hon
bittert och sade: ”jag hör att äfven andra ha roligt på
mitt vis. — Det är en intressant verld vi lefva i —
att roa sig så der — ha ha ha, men det är ändå
roligt, då alla själskrafter spännas för att kunna trotsa;
det är samma känsla som då barnet söker upp
tillfällen att få hissna — det är så roligt, så roligt och
man skrattar så ljufligt — skada att glädjen är så
kort.”

Det var, om man kunnat se in i Teodoras’
hjerta, ett förskräckligt ögonblick, då hon beslöt att med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free