- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
347

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andans strid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Men Herre Gud!” återtog gumman, ”hvad sådant
folk är lyckligt, som kan göra allt hvad de vilja.”
”Lyckligt? Mamma! Nej, så orättvis är inte vår
Herre. — Samvete har hon, kanske bara ett litet gryn
samvete, men det är nog. Vet mamma, en smula
samvete tynger ner vagnen, som då ett troll sitter
derpå, blott en gnista, om än aldrig så liten, väger
sina modiga skeppund — hon må resa.”

”Det var ändå bra synd med lilla hennes nåd,
Emilia, hon var bra god, Herre Gud hvad Alfred skall
ta det hårdt.”

”Han, som ser andar, mamma? Anej,
Gudbe-vars, han stackare, tar det visst inte hårdt — se
det är sorg det mamma, att Alfred inte är rätt klok

— ser spöken midt på ljusa dagen — Herre Gud —
han som var så klok förr.”

”Men barn, sådant kan väl finnas”, sade
gumman; ”det vet jag,’ att då salig Lönner lefde, gingo
vi en afton och spatserade långt utanför Skanstull —
och då vi voro på återvägen och kommo midt för
galgen, så kom der en blek låga, så stor som min
hand, och hoppade i diket — och jag blef så rädd,
så rädd. Salig Lönner ville ta fast den och sprang
efter; men lågan gick undan för honom — det kunde
han låtit bli, allt hvad jag bad honom; men till slut
så föll han omkull och stötte sitt knä, så att han
låg i tre veckor. Man skall inte trotsa på vår
Herre.”

”Men mamma, det der kunde ju vara helt enkelt
en lyktgubbe”, anmärkte Johanna.

”Ånej, barn, det är riktigt syndigt att tro sig
förstå sådant. Lönner sa’ detsamma, men han fick
också ligga till sängs i tre veckor derför. Jag visste
det förut; men si, han skulle vara rask kantänka, och
så gick det som det gick.”

”Nej, nu måste jag hem. Snart kommer Gustaf
från verkstaden och då skall det stå färdigt, — Vet
mamma, Lönner är så nöjd med min hushållning och
klagar inte på maten ”alls”. — Ack! 0111 bara Emilia
lefvat, det skulle varit ett paradis.”

”Hon dog i en salig stund, Johanna; om den
saken är ingenting att säga”, yttrade gumman; ”farväl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free