Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skördefest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spetsen, mejade säd, och godsets flickor, likaledes
hvit-ärmade och med en lätt halmhatt på flätorna, togo
upp, allt under munter sång.
”Olof! hör upp der!” sade inspektor Grönlind,
som var den enda som ej arbetade der nere, ”om du
ej ser glad ut i dag och sjunger, så skall jag sjunga
för dig på kontoret, se’n det är slut. Det är hennes
nåds nådiga befallning att ni skolen se glada ut och
lyda skall du, din lymmel.”
”Men hustrun min håller på att dö och lillbarnet
med”, mumlade Olof.
”Mumla inte du. Satt inte herrskapet deruppe,
skulle jag försöka att få dig glad igen, hvar sak för
sig.”
”Charmant!” yttrade en mager, spetsnäsig fru,
som en stund betraktat den glada scenen nedanför
och under tiden låtit glacen smälta. ”Charmant — en
sådan scen, herr ländtråd, man får knappt se något
så vackert ute på ladugårdsgärdet — riktigt en slags
uniform — och den okonstlade sången sedan — en
kör på teatern tar sig knappt så väl ut.”
“Ja, min nådiga, det är någonting friskt och gladt
i’allt sådant”, yttrade landtrådet tankspridd, ty äfven
han hade nyttjat sin kikare; ”verkligen vackert —
ha ha ha! det är verkligen inte så dumt att ibland
komma ut i det gröna och lefva på landtligt sätt.”
”Det har alltid varit min lust att få vistas på
landet”, inföll rådinnan Ljungnér; ”men inför min
lefvande Gud, Ljungnér är så rädd för landet, att det
var omöjligt att få honom hit ut; men jag sade, då
min vän kammarherrinnan varit så god att invitera
mig på ett chaupettert tillfälle, så får du sköta dig
sjelf min lille gubbe. — Åh, Herre Gud! hvad
Ljungnér är god, han bara skrattade och sade: roa dig
du, min lilla gumma, välkommen hem.”
”Ja, rådet är en trankil man”, sade landtrådet;
”förlåt min nåd, der sitter en mygga just på örat,
ha ha ha, det är en vampyr.”
”Fy! de otäcka kräken”, sade den tilltalade, den
spetsnäsiga frun; ”fui — bort med dig — här börjar
verkligen bli litet mygg här.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
