- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
352

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skördefest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jo, som ett gyllene schabrak på en åsna, huru
man höljer om den der gamla giktfoten, så sticka
öronen fram.”

”Ha ha ha, du är alltid satirisk.”

”Satanisk, säg, min bror.”

”Hm”, mumlade landtrådet, ”hm, att du skulle
slå mig ihop med syster Elisabet, det gamla heliga
våpet, syster min, jag trodde min själ att mopsen
skulle komma med i skålen.”

”Onkel får förlåta; men si tant kunde ha blifvit
stött, om hon fått höra att hennes skål kom efter.
Onkel vet att tant är något kinkig af sig.”

”Å ja, å ja, jag känner till henne — jag minns
än hennes moralkaka — ville att jag skulle omvända
mig i lifvet, ha ha ha, jag kan knappt vända mig i
sängen.”

”Onkel är alltid glad.” (Till en betjent:) ”Hvad
vill du?”

”Jo, hennes nåd sade att allt var färdigt.”

”Jaså! — Mine herrar! Min hustru anhåller att
vi alla skola tåga upp till dansplanen, ty nu kommer
folket från dagsverket.”

”De från sitt och vi från vårt, ha ha ha”,
skrattade lilla ridikylen.

Der blef uppbrott och herrarnes skara ormade
utför gången från minnets tempel och till granskapet
af riddarborgen, som på sin altan upptagit en mängd
damer.

På gärdet såg man en hel rad bondfolk par om
par under muntra sånger och med liar och räfsor på
axlen marschera fram mot parken.

”De gå så jemt som rekryter”, yttrade en ung
löjtnant, som lutat sig med ryggen mot riddarborgen.
”Svenskarne äro födda soldater.”

”Emellertid blir du min själ hvit på ryggen, bror
lilla”, hviskade en annan. ”Du skall veta att ruinen
är målad med limfärg och smetar af sig.”

”För tusan! torka bort det; det är då
besynnerliga konster att stryka upp nya träruiner med
vattenfärg.”

”Ser du bror, huru sköna borgfröknarna äro, der
de sitta och speja ut öfver fälten”, yttrade den lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free