- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
353

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skördefest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ridikylen. ”Den der som med sin tunna näsa klyfver
luften der uppe — ser du hennes färger äro ”rose och
azur.” — Onkel Seth är hennes riddare.”

”Har der varit något förhållande?”

”Nej bevars, men han bär hennes färger, rödt och
blått i sin fysionomi — ett par behagliga ögonbryn,
riktiga circumflexer öfver ögonen.”

”Ha ha ha, idel satir; men tyst nu kommer
bond-hopen. Hyggliga flickor — frisk färg, man ser inte
sådant hvar dag heller.”

”Den der lilla brunögda är rätt näpen.”

"Å nej, då ser den der med röda halsbandet
bättre r ut.”

”Ah hon, den tycks kunna ta sin karl i kragen.”
”En verklig virago, ha ha ha, en sköldmö.”

”Tyst, de sjunga; nu stanna de, rätt så,
inspektor, peka med käppen, det förstår det goda folket.”
”Se så, nu är allt i ordning, nu skall der
uppstämmas en hymn till vår ära.”

Riktigt nog skedde det; folket sjöng en sång om
”ädla gäster som kom på landet”, och om ”det heliga
äkta bandet”, om ”folkets glädje och folkets fröjd, som
stiger upp uti himmelshöjd”, och sedan detta var slut,
steg en vördig gubbe fram, egentligen Petter
Mårtensson i Pyren, känd för sitt hvita hår, men ej väl känd
för öfrigt, och ropade: ”lefve de ädle och förnäme
herrskapen från Stockholm och hela det nådiga
herrskapet! hurra! hurra!”

”Alltför rörande! Charmant! min bästa”, snöflade
frun med den tunna näsan. ”Hvem är den
vördnadsvärde gråhåringen, som talade så enkelt och
hjertligt?”

rDet är en af våra torpare”, sade Teodora och
vinkade åt musiken, som uppstämde en munter polska.

Folket tog i ring och dansade, så att svetten
lackade; lusten grep omkring sig; en och annan ung
herre blandade sig äfven i dansen och slutligen såg
man till och med den lilla ridikylen förmängd i
dansen. Han hade dock råkat i händerna på sin virago,
sköldmön, som trådde dansen med honom, så att han
trodde sin sista stund inne.

Altartaflan.

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free