- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
354

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skördefest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Det var nog hvad du var qvick i benen”, sade
en af vännerna, när mannen slapp ur dansen och
flåsande satte sig på en bänk, ”qvick ända ner i
tå-spetsarne.”

”Puh! Puh! De kunna spränga hjertat på en
menniska, puh! Var oförsigtigt. Min läkare har sagt
mig, att jag har för stort hjerta.”

”Det skulle man tro”, hviskade en närstående till
en annan. ”Snarare ser hans hjerta ut som en
sam-manskrumpen kautschukspung.”

”Det riktigt kliar i fotterna på mig, ha ha ha, när
jag hör musiken”, sade landtrådet.

”Jaså, jag trodde, puh! att det värkte”, yttrade .
den qvicka mannen med stora hjertat.

”Ja, det är just felet, hä hä hä, just felet.”

Sedan dansen fortfarit en stund, äskade Gabriel
tystnad.

”Mitt herrskap, vi skola kanske nu upp en stund,
vi fortsätta sedan dansen.”

”Hä hä hä. Du skall få se att det är den långa
vackra menniskan, som skall gifta sig — hä hä” —
yttrade landtrådet till Gabriel under vandringen.

Stora salen på Malma var rikt eklärerad; men
för fönsterna voro skärmar, så att ej en stråle af
dagen kom in.

När gästerna inträdde, stod komministern i
församlingen framför ett par kullerstolar, klädda med rödt
sammet med guldbroderi.

Prosten hade blifvit bjuden att förrätta vigseln,
men hade helt enkelt svarat, att en vigsel ej var
någon komedi utan en helig handling.

Sedan sällskapet genom flere ah! och hah!
till-kännagifvit sin beundran och öfverraskning, inträdde
samtidigt från sidodörrarne brud och brudgum, begge
ledsagade af sina fäder, ett par skröpliga
torpare-gubbar; — de stannade vid pallarne. Det var riktigt
nog den långa smärta pigan, som först fäst landtrådets
uppmärksamhet, och en liten ”osynlig” bonddräng med
brunrödt stripigt hår, en liten ”fulinge”, som pigan
hade tagit, emedan hennes nåd lofvat att i hemgift
gifva hundra riksdaler riksgäld.

Vigseln förrättades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free