- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
356

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skördefest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Nej, mina herrar, det lär vara ett bondlik”. sade
en som var bättre underrättad.

”Hvem är du? frågade Gabriel häftigt. ”Undan
med liket.”

”Jag heter Stolt, hans nåd, och kolar-Anders
behöfver inte gå undan.”

”Är du näsvis? Undan med liket, säger jag.”

”Å ja, det kan väl ske”, yttrade Stolten, ”men
Anders blir nog salig ändå han.”

”Stå inte och resonnera, usling”, utfor Gabriel
utom sig. ”Undan, säger jag.”

Karlarne lyfte upp kistan och vandrade nedåt
vägen.

Teodora var blek som lärft.

”Hvem var det?”

”Kolar-Anders, han måtte ha dött i dessa
da-garne. Se så, se glad ut — mitt herrskap, vägen är
fri — framåt marsch — och processionen fortsatte
sin gång.

Der låg något bittert i Teodoras leende; men
hon log ändå.

Det var en underlig tafla. Der nere på den lilla
insjöviken hade man anstält ett fyrverkeri; der brunno
luftbägare, som kastade sina röda, gröna och blå
stjer-nor högt i luften och slutligen med en knall brusto
sönder och läto hundratal af svärmare fräsande
genom-orma hvarandra. Der sköto raketer upp mot
stjern-hvalfvet, högt, högt och regnade ner lysande
pleja-der öfver den mörka parken, och der bakom satt
månen och sken mellan molnen — det skadade effekten.

Det var något underligt att se denna
mennisko-massa i den dubbla belysningen af månen och
fyrverkeriet. Det var en bild af sällskapslifvet, der
friden lyser med ett himmelskt sken, blott då och då
afbrutet och blandadt af en jordisk lust, af konstgjorda
eldar. Teodora var blek i månskenet; men de
bengaliska eldarne blänkte på henne då och då — det
var en naturens död, som fick färg af konsten.

Ändtligen var festen slut; en mängd vagnar stodo
framme och, med undantag af några få, reste det
öfriga sällskapet omkring till vänner och b*ekanta i
grannskapet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free