- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
360

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Berndtson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvar hon sitter, i en själasömn, hvari det verkligen
är ett konveniansens tyranni att ej låta den arma
kroppen deltaga.

Berndtson och hans far voro således hela dagen
sysselsatte med sina arbeten, och först då qvällen
kom och de ej mera behöfde att skynda, träffades de
åter och roade sig med samtal af helt annan art än
om valsadt jern och gjutgods, om gallror och
tapp-svarfvar.

Berndtsons besynnerliga visioner tycktes fortgå
och bli klarare och klarare. De störde honom dock
icke. Han blef blott lugnare och klarare i sin tro,

den måtte vara sann eller falsk; nog af, han var

lycklig. Och kunde man väl annat vara, än lycklig,
om på en gång, i inbillningen eller verkligheten, der
öppnade sig en ny verld, som förklarade lifvets
gåtor och på en gång lät oss se, att i lifvet, huru mörkt
det än är, går en klar, men för vårt jordiska öga
osedd strålglans af en evig, försonande,
alltomfattande kärlek? Den är lycklig, som kan så tro, äfven om

det vore en förvillelse, äfven om vi ej öfver allt, dun-

kelt det är sannt, men dock klart nog, spårade en
sådan tanke genomströmma naturen och vårt eget
hjerta.

Emellertid kunde Berndtson lika litet som någon
annan utreda frågan. Den låg dunkel äfven inför
honom, fastän han tyckte sig ana ett stycke längre
än andra. Han trodde sig se en länk mera, men
hvar och huru den länken griper in i de öfrige, ända
till den som Fadren håller i sin hand, det förmådde
han icke ens ana. För evigheten finnes det intet
fordom och intet kommande. Allt är ett evigt nu,
en sammandragen bild af allt som händt och allt som
hända skall. Menniskorna ha ett dunkelt begrepp om
det forna, om det försvunna, och som de
sammanknyta med det närvarande. De ega svansen och en
del af kroppen af evighetens orm; hufvudet som biter
fast i stjerten, det kommande som hänger tillsammans
med det gångna, se de icke.

Berndtson fortfor nu som förr att drömma sig
fri från det närvarande. Det snarare föreföll honom
som om något hände, än att han verkligen förnam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free