- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
361

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Berndtson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

något; det var, så förklarade han det sjelf, en inre
syn, for hvilken han ej hade något sinnligt uttryck
och som således aldrig kunde sti beskrifvas som det
verkligen var. Språkets ord voro för fattiga, dess
rustning för tung för detta inre sinne, som blickade
framför och bakom tiden.

Emellertid var det ingen mera än hans far, som
fick förtroende om hans uppenbarelser, det var liksom
en röst förbjudit honom att framstå som visionär och
han ångrade att han skrifvit om lill-Stina till
Stjernros — icke derföre att denne skulle misstyda honom
eller beskratta honom, det ena fruktade han icke
och det andra skulle ej rört honom; men det var
lill-Stina sjelf, som liksom varnande höjde på sitt
finger, då han ville tala. Han inlät sig derföre
äfven med sin far sällan i sådana samtal, men han
kunde detta likväl lättare än med någon annan, ty
fadren hade ungefär samma tro som han sjelf, var en
tvillingsjäl med hans egen och den lilla andevännen
tycktes tillåta honom att då och då öppna sitt hjerta
för honom, utan att han kände något som hindrade
honom.

Det var således en af de många aftnar, då far
och son sutto tillsammans och sysselsatte sig med
läsning, vanligen i bibeln, och med samtal öfver dess
innehåll, som Berndtson tvärt afbröt konversationen
och sade:

”1 dag, vet min far, kom der en tanke öfver mig,
utan att jag har någonting motsvarande i mitt
minnesförråd.”

”Hvad då, Alfred?”

”Jo, jag tyckte mig se, på mitt vis nemligen, ty
jag sysselsatte mig som bäst med uträknandet af det
nya cylinderverkets kraft. Min tanke var alldeles
redig och ensamt fästad vid mitt ämne. Jag nedskref
den ena algebraiska termen efter den andra utan
af-brott. Allt låg klart och rent framför mig — men
bredvid dessa tankar framstod der plötsligen en bild;
det var liksom det gått tvenne tankar bredvid
hvar-andra, inbegripne i olika sysselsättningar, utan att
störa hvarandra, eller som då tvenne menniskor stå,
den ena styrbord och den andra babord, och se åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free