Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Berndtson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jesper Svedberg — du såg honom sedan som biskop
och vid hans knän den forskande gossen, den med de
andliga ögonen blef sedan Emanuel Svedenborg —
bonden, min Alfred, var åter min farfar och
gossen på åkerrenen min far — han blef också prest
och kallade sig Danielius, hvilket jag ändrat till
Danieli.”
”Vi äro således af samma slägt som den ädle
siaren”, yttrade Alfred.
”Ja, Alfred, då underliga tankar genomströmmat
min själ, då jag ej kunnat reda mitt eget väsende,
har alltid denna tanke fallit mig in: ”det ligger i
slägten”; der ligger något oförklarligt inom den
släg-tens hjerta, en slags sjukdom — jag bör väl så kalla
det, dä det är en afvikelse. Nog af, Alfred, det må
vara sant eller osant — underliga äro tankarne ibland,
förunderliga äro aningarne; men ”det ligger i slägten”.
Alfred smålog. ”-Det ligger i hela
menniskosläg-tet”, anmärkte han.
”Ja visst, det ligger mycket hos menniskan, som
hon ej vet af, förmögenheter dem hon ej anar —
se på vilden i Afrika hur han ser hvar vattnet djupt
i jorden rör sig. Han säger: ”der är vatten” och der
finns, då man gräfver djupt — det är ej syn, ej lukt,
ej hörsel; men det är dock ett sinne, hvad det sedan
bör kallas, och ett sinne, som en europé ej vet af,
i saknad hvaraf den civiliserade, upplysta
menniskan törstar till döds blott några fot från den
räddande ådren.”
”Men min far, har ni då aldrig i er ungdom sett
och talat vid Svedenborg?” frågade Berndtson.
”Nej! blott en gång var min far i Stockholm
under den märkvärdige mannens lifstid; men
Svedenborg var då i England som vanligt och vi träffade
honom icke. Vi liesökte dock det hus han egde
på Söder — jag var då ännu blott en gosse, men
jag mins det ännu noga som i dag. Det var
naturligt att min fantasi var på det högsta retad, att jag
väntade att få se någonting midtemellan kyrka och
grafkor, der en så märkvärdig man bodde.
Min far hade, så ortodox prest han än var,
likväl ett anlag för mystik också han; men han mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
