- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
366

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Berndtson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så utpyntad Andersson och du Greta, yttrade
han, hvad är edert ärende?

Det var i sanning ej godt att uttala; i stället för
svar började Greta att gråta och hennes man
tummade sin hatt i tusen bucklor och önskade sig i sitt
sinne, att vara tusen mil derifrån.

Är det någon sorg, som ligger på hjertat, någon
nöd, som oförmodadt kommit öfver er? yttrade
Svedenborg, så tala rent ut — och med Guds hjelp skall
det gå väl.

Jo, yttrade ändtligen trädgårdsmästaregubben, jo,
vi vilja be assessorn att få flytta.

Svedenborg syntes öfverraskad. — Flytta?
Hvarför detta då? frågade han med en genomträngande,
vänlig blick, som skar dem begge genom själen. Jag
hade trott, tilläde han, att liksom vi åldrats tillhopa,
skulle vi intill ändan vara hvarandra trogna och icke
i detta lifvet skiljas åt.

Ja, så ha vi också tänkt, utbrast hustrun nästan
qväfd af gråt; i trettio år ha vi tjent här — och jag
trodde att det skulle vara Guds behag att vi skulle
få dö i er trädgård och under edra ögon — men,
men —

Tala, qvinna! Hvad är det som ligger så tungt
på din själ? Jag vet att ni hållen af mig begge två

— det är ju så?

Jo, inför Gud, just så, sade begge på en gång.

Tala då fritt, återtog Svedenborg med ett
småleende; då kan väl saken hjelpas.

Nu började hustrun, hvars häftiga rörelse gaf
henne mod att tala, och ord för sina tankar. — Jo,
folket säger att vi inte böra tjena qvar; ty ni, herr
assessor, är ingen riktig kristen.

Inte annat, min goda gumma, smålog Svedenborg
lugnt, inte annat. Nåväl! Låt verlden döma så; men
hvarföre då?

Jo si, assessorn går åldrig i kyrkan. — Inte har
assessorn varit i Maria kyrka på år och dag.

Har du läst, återtog Svedenborg högtidligt, att
der två eller tre äro samlade i Herrans namn, der är
ock hans kyrka och hans församling. Tror du väl
att det är tornet och koppartaket som gör att det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free