- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
367

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Berndtson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett heligt rum? Tror du väl att det är heligt för
någon annan än den, som i sitt hjerta har Kristi kyrka ?
Tror du att det är murarne, orgelverket och
predikstolen som göra helgelsen?

Nej — nej, det vet jag nog.

Nå väl, här hemma, i detta rum, i lusthuset i
trädgården, Öfverallt der en menniska eller en ande
lefver inom tiden och rummet, hvarhelst en bön
tän-kes eller läses, hvarhelst en from tacksägelse sändes
till Honom, från hvilken all god gåfva kommer — der
är hans kyrka — och den är således här der jag
lefver, undangömd för verlden.

De begge trogne tjenarne böjde ner sina
hufvuden och sade: men det är ändå verldens sed.

Verldens sed, mine vänner! återtog Svedenborg.
Verlden är kristen; är det ej så?

Jo.

Till namnet ja, men ej i anda och sanning. Tron
utan handling är en död tro. — Den blomma, som ej
lefver, är ej mera en blomma, utan ett liflöst stoft;
den tro, som ej lefver i hvarje gerning, är en död tro

— är ingen tro. Ser ni, skåden omkring er. Hvad
gör den kristna verlden? Jo, alla åkalla Honom, den
enfödde, när nöden kommer, men alla glömma hvad
han lärt och lefvat. Lik ett envist barn, som
föraktar varningen, springer menniskan ut på lustans,
högmodets och kärlekslöshetens tunna skorpa, som är
taket på en afgrund. Hon begabbar den höge
läraren och jollrar öfver svalget, ända till dess det brister

— då ropar hon på hjelp, ibland förgäfves. Hon har
gått för långt ut — ibland ryckes hon upp; men i
fåvitskt högmod släpper hon snart den ledande
handen, kastar bort den helande ångern och fortsätter
begabberiet och leken.

Så gör den kristna verlden och tror sig hjelpa
allt dermed att den några timmar i veckan låter
presten tala om Gud och frälsaren och ej behöfva mer
än höra och glömma. Så tror man att det är yttre
åthäfvor, psalmers toner, orgeln och den tomma
klangen af utanlästa böner, som skall tränga upp till
Herran i hans himmel — sannerligen, när folket ödmju-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free