- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
369

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Berndtson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han gaf dem en vink. De gingo, och lugn, som
om intet förefallit, fortsatte han sin läsning.

Följande dag stodo de åter, men hvardagsklädda,
hos sin husbonde, som med ett vänligt smålöje
frågade: Huru föll pröfningen ut?

Ack, herr assessor, sade de begge, vi hafva letat
efter ett enda ondt ord, en enda gerning, som ej skulle
vara öfverensstämmande med hvad Gud befalt—men
vi hafva ingen funnit.

Väl så! Så är det dock icke, sade Svedenborg,
mången tanke har ej varit så, som den bort vara.
Mången handling skef — men jag har försökt så godt
jag kunnat — och om barnet i början blott stafvar,
om det stapplar, innan det kan läsa rent, blott det
sker med kärlekens lust och med sträfvan mot ett
bättre, så älskar fadren den lille — så kan det äfven
vara med mig — jag ber och hoppas att det så blir.

— Ni blifven således qvar?

Ja, herr assessor, till vår död.

Tack, vänner! Det der visste jag förut. Låt
folket tala hvad det vill om min lära; men dömen ni
efter mitt lefverne. — Slå begge ihop, är räkningen
riktig. Slår något af dem fel, är den oriktig och blir
utan slutsumma.

När gumman slutat sin berättelse, som hon på
detta folks sätt uttryckt genom ett oupphörligt
upprepande af ”sa’ assessorn och sa’ jag”, såg man
ögonen glänsa af rörelse, och hon tilläde: Gud måtte väl
förlåta oss, att vi foro vilse och hade misstänkt vår
egen assessor att icke vara kristen.

Den goda gumman förde oss omkring i
trädgården, som prunkade i sin högsta höstprakt med bär
och frukter, och berättade under tiden med en
sidoblick på mig, att assessorn aldrig tillät barn att
komma in i trädgården; men, tilläde hon, ibland så låter
han ett och annat barn ändå slippa in, men då har
han sett dem och sagt: låt barnet gå, det tar
ingen-t ng döfvande — aldrig har det slagit fel — det ser
assessorn på ögonen.

Under dessa samtal nalkades vi lusthuset, der
Svedenborg vanligen satt och läste 0111 somrarne och
der han hade sina flesta visioner; det var en fyrkan-

Altartaflan. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free