- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
370

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Berndtson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tig byggnad i den tidens stil med afsatser på taket
och små fönstergluggar mellan afsatserna. Vi inträdde,
rummet var oljemåladt grönt med en dubbeldörr i
fonden och öfver dörren ett litet fönster med
mässingsbeslag. Denna dörr ledde till ett slags alkov,
som pryddes af en stor utkrusad spegel, som hängde
mellan tvenne bokhyllor; det var der, sade gumman,
ifrån speglen assessorn såg synerna liksom sväfva fram
emot sig.[1]

En besynnerlig, högtidlig känsla smög sig genom
mitt barnahjerta. Jag tyckte mig liksom invigd i en
andeverlds mysterier. — Kanske den var då nära
öppen för mitt inre sinne — kanske den slutit sig sedan
jag börjat forska, liksom strålen flyr undan, då man
vill klyfva honom, och sammanfaller från ljus till
skiftande färger.”

Så lydde Danielis lilla berättelse om den enda
gång han fått någon närmare reda på Svedenborg
som enskild menniska.

Det ligger dock något outsägligt glädjande uti,
att en menniska, skär och ren, afspeglar sig i sina
skapelser — icke blott hvad hon är i sina bättre
stunder, utan då allt bevisar att hela hennes lif är en
bättre stund, en tid af bättring, af denna kärlekens
strid för sitt eviga bestånd. Deraf framstår sällan
något glänsande och stort, men der skapas något godt,
något skönt och sannt — och allt detta är
samman-lagdt i den vises lära, som lyser längre än snillets
och bränner mindre än passionens. Det gifves få som
i sin lefnad och i sina skrifter äro sig lika. —
Vanligen äro skrifterna blott ett aftryck af den renaste
facetten af någon af karakterens ytor. — Få deremot
framstå i hela sin själs innersta, klara och
åskådliggjorda, få uthålla ett prof, der man rad för rad
jemför deras skrifter och deras tal med deras personer,
men bland desse få var Emanuel Svedenborg.

*




[1] Detta trädgårdshus finnes ännu qvar, ungefär i sitt gamla
skick, inne på gården i huset N:o 43 Hornsgatan, der
äfven en del af den gamla trädgården med sina knotiga
fruktträn qvarstår som ett minne af Emanuel Svedenborg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free