- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
373

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En villa vid Neapel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höga lågor. Ingenstädes fanns der räddning. — Då
flög der en tanke genom mitt hufvud och jag kom
ihåg biblen. Det var en bok, der andra funnit tröst,
kanske äfven jag. — Jag slog upp den och läste den
första raden på sidan: ”Åkalla mig i nödens tid, så
vill jag hjelpa dig och du skall prisa mig.”

”Ack”, tilläde hon efter något begrundande, ”då
tycktes det, som om någon sagt mig: nu har du
funnit din räddningsplanka, håll dig fast — och jag föll
på knä för första gången och ödmjukade mig inför
Gud. Ack! det blef så lätt sedan. — Sjelfva Emilia
föreföll mig ej mera som en blott anklagare. — Hon
ber för mig deruppe, ja, det gör hon.”

Den ännu sköna qvinnans ögon glänste af glädje,
då hon halfhviskande uttalade dessa ord.

Sådan var Teodora nu. Emilias plötsliga död
hade i ett ögonblick rifvit ner hennes forna mod och
bräckt egoismens isskorpa, som lägrat sig kring
hennes hjerta. — Hon hade aldrig anat, huru den brända
vulkanen, som förut slumrat under nöjets blommor,
såg ut i sin botten, och hon studsade tillbaka af fasa
för sig sjelf. Då ville hon fly, undslippa sig sjelf och
grep till förströelser och så kallade nöjen. Hon ville
glömma allt, men kunde ej glömma något. Hon ville
berusa sig med fröjder, men fortfor likväl att se klart

— beständigt återkom denna syn af inre förstörelse,
som så förskräckt henne och slutligen, sedan hon
förgäfves tömt den perlande ögonblickets fröjd i bottnen,
toll hon i förtviflan; — men då kom hon ihåg biblen,
den der tjocka boken med guldsnitt hon fått af
Stjernros på bröllopsdagen — och hon läste de ord hon nu
åter upprepade. Detta blef den egentliga
vändpunkten i hennes lif.

Den sköna, fint rodnande qvinnan satt länge i
tankar vid springvattnets kant ocli hörde på det stilla
plaskandet och sorlet af dess rullande kristallvågor.
Plötsligen lyssnade hon, reste sig till hälften upp,
smålog mildt och sade: ”Nu är hon vaken.”

Hon skyndade in i det närbelägna kabinettet och
återkom med en liten flicka på armen. ”Och du är
vaken, Emilia”, sade hon gladt och ömt och kysste
barnet, ”se på mamma, ser du jag är din mamma.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free