- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
377

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En villa vid Neapel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med dig. — I morgon skrifver jag till Sverige, och
min hederliga Grönlind vet nog råd.”

Gabriel gick in i det andra sidorummet, der han
tände ljus och lade sig för att läsa.

Länge satt Teodora tyst med barnet, som under
tiden somnat i knät; ändtligen lade hon den lilla sakta
ifrån sig på stensoffan, der en mjuk schal låg utbredd

— föll på knä och knäppte sina händer öfver det
sofvande barnet: ”Är det sant”, hviskade hon knappt
hörbart, ”är det väl sant att fattigdomen
förädlar, att rikedomen förderfvar? Låt då guldets
förbannelse gerna vika från mitt barn — är det sant att
detta är en pröfning, att han derinne är pröfningens
redskap, är den, som skall väcka mig upp till kamp
med mig sjelf, till seger öfver mig sjelf? — Såg du
väl ned i min själ för några ögonblick sedan, huru
den sårade sjelfkänslan, huru vreden ville sticka upp
hufvudet, huru hatet åter ville knyta sina ormknutar
omkring hjertat och gjuta det fullt med etter — men
Gudilof, jag segrade, jag blef lugn igen, qväfde ner de
gamla synderna som ville hemta luft — (med en djup
suck) och jag har lyckats.”

Hon reste sig åter upp och kastade en
triumferande blick kring rummet. ”Det är ändå härligt”,
mumlade hon, ”att ha styrka nog att besegra sig sjelf.

— Jag använder nu samma kraft på att slå under mig
min egen känsla, som jag fordom använde att dölja
mig, att smyga mig in på mitt offer och antingen snärja
eller krossa det. — Arma Emilia — känner du väl
igen din styfmor, din medtäflarinna, henne, som
kastade hatet på Stefanus till dess han föll blödande till
jorden.”

Hon tog barnet, kysste det åter flere gånger och
gick. Men vattensprånget plaskade i bassinen och
månen skickade sitt bleka skimmer in mellan
vinrankor-nas löfmassor och näktergalen slog och viken
nedanför låg lugn som en spegel, infattad af den rykande
Vesuven, i hvars botten den eviga glöden vältrar sina
vågor och der våldet och der förstörande krafter slumra
på det outgrundliga djupet. Så skiner kärlekens
månsken ned öfver själen, der den spegelblänk hvilar
utmed vulkanens fot, till dess jorden skakas och vattnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free