- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
378

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En villa vid Neapel - Korpral Stolt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grumlas och månen slocknar för en eruption af de
andar, som vältra på djupet; men när detta slutar —
då är himlen densamma ändå.

*


Korpral Stolt.



Gubben Stolt vandrade tio år derefter vägen fram,
han var nu nedböjd och gammal och hade visst icke
numera kraft att, som i början af vår berättelse,
handlöst kasta en karl öfver gärdesgården; men han
arbetade det oaktadt och fiskade i sin lilla göl då och
då en och annan ”fena”, som han då alltid bar upp
till Malma bruk eller lill-Malma. Nu var han på
vandring från bruket och tog vägen förbi kyrkan för att
öfver kullar och mossar återvända till sin lilla stuga.

Det var en vinterqväll. Stjernorna glindrade på
himlahvalfvet och snön låg högt öfver gärdesgårdarne;
men det hade dock töat på något, så att drifvan kunde
bära sin karl.

När Stolten kom nära kyrkan, glindrade der ett
vänligt sken emot honom från ett par fönster — det
var från fattigstugan, der granrisqvistarne fräste
omkring en gammal förståndig stubbe, som icke ville
brinna alldeles så häftigt som de.

”Hm, skall väl gå in och se om mormor”, sade
han; ”ty fastän hon är blind, stackare, så blir hon
glad, när jag kommer — hm, hon känner mig på
målet.”

Han böjde sig således in genom den låga
förstugan och stod snart inne i den rymliga fattigstugan,
der några gummor vid sina spinnrockar suto omkring
eldbrasan, som gnistrade och sprakade i spiseln.

”Guds frid! Go’ qväll, gummor!” sade Stolten och
satte sin tomma fiskkorg i en vrå och slog af snön
på sina grofva skor; ”god qväll!”

”Gusinne”, blef svaret och förestånderskan satte
fram en trefot; ”sitt ner, Stolten.”

”Gusinne Stolt”, yttrade en annan gumma, som
hade sin plats i skuggan. ”Hur står det till med
helsan?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free