- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
382

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korpral Stolt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

får då och då på posten pengar, fast det inte är
mycket.”

”Från sin man?”

”Å, det tror jag knappast — han frågar inte
efter hvarken henne eller barnet mera än jag efter en
sprucken träsko — ånej.”

”Nå, från hans faster då?”

”Den? Nej, det är ett hår af hin onde, en
gammal helig kärring deruppe i Stockholm.”

”Nå, då måtte det väl vara från farbrodren då?”
”Han? Nej bevars, han har väl rumlat upp sitt
så pass; det der har jag hört hos inspektörens, — nej,
bättre upp; men lika godt, nu är det synd om henne.

— Hon är så hjertans god. — J må tro, hon bad mig
komma in — der är inte mycket att se på; men nog
fick jag att gapa på ändå — en tafla, det var färger,
vet ni gummor, annat slag än lackmoset och
spansk-grönan och fembocken som jag har till mina taflor;
nej, det var klara färger, hvad de voro af.

Hvad ser Stolten pä ? frågade lilla fröken Emilia
och tog mig i armen.

Jo, på den granna staden, sa’ jag — det är väl
Stockholm.

Nej bevars, det är — hur var det nu igen? —
likagodt, det är den staden der jag är född, sade
fröken.”

”Ja, hon är född derute i Tyskland”, anmärkte
Maja Greta, ”der påfven har sitt regemente. — Är
hon riktigt döpt, stackars barn ?”

”Åja, visst är hon döpt. Hon heter ju Emilia
som salig fröken Stjernros hette.”

”Nå, hur var det se’n?” frågade blinda mormor.
”Jo, Visuvium, hm, Vissivium hette staden med ett
stort berg bredvid”, sade Stolten, som en lång stund
brytt sin hjerna. ”Det berget är högt som sju
kyrktorn på hvarandra och sprutar eld och rök vidt och
bredt omkring och fröken talade om, att för många
hundrade år sedan kom der så mycket aska ur
berget, att tre städer blefvo nedgräfda i bara aska.”

”Lägg beck vid det der, så drar det”, inföll Maja
Greta; ”å sådant snack står gamle Stolten och hör
på?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free