- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
383

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korpral Stolt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja visst gör jag det, för si det kan nog hända,
att det är sannt ändå, fast inte något eldsprutande
berg ligger i vår socken.”

”Och inte i hela Sverget och inte på hela jorden,
så vid hon också är.”

”Det vet hon inte, Maja Greta, men emellertid
skall jag måla till staden — hm, likagodt och berget,
det kan nog gå åt.”

”Åja, det måtte väl ingen vara stollig heller
och köpa sådant, som bara är osanning. — Gud
bevars, sådant der högförnämt folk tror, att de kunna
tratta i oss allt hvad de vilja.”

”Prata inte persilja, hennes nåd är mindre
hög-modig och jäsande i själen än I sjelf, Maja Greta, så
lappig ni sitter der”, inföll Stolten förargad. ”Tror
ni inte att en bättre menniska ofta är mindre
högmo-dig och mera förlåtande an en trasvarg ? — Ja, min
själ, är det inte så. — Om J inte suttit i fattigstugan,
Maja Greta, utan haft öfver er rikedomens frestelse,
så hade ni varit femton gånger värre än hennes nåd
nånsin varit.”

”Åja, att hon lät säga upp Anders”, inföll
blinda mormor, ”var inspektörens skull och kanske
mannen hennes; men bra hårdt var det — dock, dömer
inte, så varden I icke dömde.”

”Rätt så, blinda mormor”, svarade Stolten; ”så
skall det vara — sanningen att säga, så hade jag
velat vrida henne sönder och samman, när hon om
natten, då vi buro fram Anders till kyrkan, kom i marsch
med hela kalasfolket — ja, det hade jag god lust till;
men det var då det. — Nu vill jag henne allt godt.

— Nu ger jag henne fisk för tio gånger de slantarne
hon ger mig. — Inte låtsar jag om att han är stort
mera värd — men det förstår hon nog; men jag ger
henne derföre att den som har skall ge till den som
intet har. — Är det inte så, blinda mormor?”

”Jo visst, det har Stolten nog rätt uti.”

”Si, kapten har aldrig helsat på henne; men han
frågar mig ofta om henne och än mer frågar hon om
honom — det var inte väl mellan dem i
välmakts-tiden.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free