- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
385

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Korpral Stolt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller fattigdomen som gör folket, utan viljan — en god
vilja, kärringar, är det enda som vi egentligen rå om.”

”Åja, ett hatfullt sinne gagnar ingen”, sade blinda
mormor.

”Nej. inte hatfullt sinne”, återtog Stolten, ”men
si mormor, visst kan jag bli splitter befängdt arg på
folk, som då jag sprättade den snedbetade
häradsdomaren öfver gärdesgården — men, pass på sen, när
det kräket låg så länge sjuk och plågades på sitt
sistone, — tyckte jag inte ändå att det var synd om
honom och bad rätt hjertligt i kyrkan mitt
”Tänk, o Gud! på sjuka alla

och på dem som lida nöd––––––-”,

då det gjordes förbön för honom — se, det kan ingen
vara ond på en som det går illa.”

”När allt går väl, då tycker man ibland att det
väl kunde gå litet mera lagom, en smula mindre väl;
men detsamma skall man tycka också, när det går
illa.”

”Ser ni, derföre var jag arg på hennes nåd
derborta, då hon i välmaktsdagen var öfvermodig och
hård som en flinta. Då tyckte jag att det var för
mycket det, men sen Gud hemsökt henne med fattigdom
och förakt — se, då är gamle Stolten inte kropp att
vara arg längre, utan då går han dit med sina
”fisk-stjertar.”

”Åja”, anmärkte Maja-Greta, som något lugnat
sig, ”åja bevars, Stolten vill samla glödande kol på
hennes hjessa.”

”Nej, inte det”, sade Stolten uppbragt, ”då bure jag
mig gemenare åt, än om jag rent af hatade henne.

— Glödande kol? Hvad är det? Behöfver jag hjelpa
vår Herre att straffa och ödmjuka? Han skulle
behöfva en gammal korpral för att göra det riktigt? —
Åh skäms ; nej, jag låter henne tro, att jag behöfver
hennes slantar — och si, det är också sannt — det gör
mig godt att veta med mig, att jag försökt hvad jag
kan.”

,?Det var ej längesedan hennes nåd kom till Malma ?”
frågade blinda mormor.

”1 höstas, mormor, inte längre; då slog
kammarherren vantarne i bordet, så att det sjöng efter det,

Altartaflan. 25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free