Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrskapet på Lill-Malma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trefnad beror sedan endast derpå, att det finnes en
karl som skaffar penningar och en qvinna som
hushållar och sköter barnen; det vill säga äktenskapet är
intet äktenskap, utan en bolagsfirma. Qvinnan har
den böjligaste naturen, hon förmår smyga sig efter
hvarje egenhet i sin mans lynne och det beror
således ofta på henne, om ett äktenskap är lyckligt eller
icke — förutsatt att mannen är en hederlig och god
menniska. Hon eger också denna fina uppfattning,
denna snarfyndighet, som behöfs att utan möda och
bråk lämpa sig efter sin mans bildningsgrad och höja
sig uppåt, om så behöfs. Derföre blir en
högtbegåf-vad man ofta lycklig med en hustru, som ifrån
början var under honom i bildning — han förmår
vanligen lyfta henne till sin egen sfer; men har hustrun
högre bildning än mannen, förmår hon lika litet höja
honom till sig som’ hon kan förmå sig att sänka sig
till honom — stiga måste hon, falla får och kan hon
icke — och ett sådant äktenskap är också alltid
olyckligt, äfven om den högtbegåfvade qvinnan förmår ställa
sig som om hon vore lycklig och glad.
Emellertid var förhållandet hos kapten Stjernros
det motsatta och de voro således icke olyckliga utan
endast’ mindre lyckliga än förhållandet skulle varit, om
kaptenskan haft något anlag att närma sig sin mans
tankegång. Men detta var ej förhållandet, ty
Stjernros vistades helst i tankens och fantasiens, det vill
säga den högre nyttans sfer. — Hans fru deremot i
den verkliga, vanliga, prosaiska nyttans område och
fann således ingenting annat af värde än det som rörde
det lekamliga goda, hvaremot hon, from som ett lam,
troende som ett barn, ej ens ansåg sig böra befatta
sig med tankar, som enligt hennes åsigt voro onödiga
för henne som matmoder.
Om således Stjernros någon gång inlät sig i
samtal med sin hustru och till exempel talade om
solsystemet, om ljusets källa der uppe i höjden, hörde
hon väl beskedligt på, men slutade med, att solen i
år ej blekte så bra som i fjol eller att man borde slå
upp drifbänkarne, medan solen sken. Då han ville
fästa hennes uppmärksamhet på, huru underbart en
liten blomma var skapad, betraktade hon den noga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
