- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
391

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vanligen kallar köttsoppa med morötter och potates
uti, och det urkokta köttet anrättas med pepparrot,
en krydda, som är ett preservativ mot vattsot och
som således var nyttigt för tanten, som hade anlag
att svullna en smula.

Nu var, som vi veta, tant Elisabets smak i allt
den enda rätta, och deraf blef således följden att den
arme Gabriel, som lefde på nåder, dag ut och dag
in, hvarenda middag fick pepparrotskött och
köttsoppa med morrötter och hvarje qväll kummingröt
med mjölk.

Det hade likväl sina svårigheter att få helsa på
onkel Seth, som tanten ansåg för ett förtappelsens
barn, och enda utvägen för Gabriel att gå dit och
försumma målet hemma, var att berätta, att ”onkel Seth
var mycket sjuk.”

”Jaså, är han n’u sjuk igen, käre Gabriel”, blef
då tant Elisabets svar; ”åja, det måtte väl en gång
ta en ända med hans syndiga lif. Du kan gå dit och
observera, hur det är, ty om det lider med honom,
så skall jag dit, om jag också skall krypa på mina
knän, och lägga hans ögon igen. — Han vill det
intet, ty han vill ej se någon ren menniska bredvid sig,
utan endast lastens och förtappelsens barn. Gå, käre
Gabriel.”

På detta sätt fick han orlof och vandrade nu
förnöjd i sitt sinne från söder upp till norr, för att se
hvad det led med onkel Seth. Då han kom, satt
onkeln som vanligt i sin stora länstol och kikade i
re-flektionsspegeln.

”Goddag, Gabriel, hä hä hä, kom hit, hvem är
det der fruntimret i blå saloppen? Förbannadt näpen
menniska, se sådana fötter.”

”Vet inte, onkel”, blef vanligen svaret.

”Hä, hä hä, du har kommit ur svängen, min
gosse”, skrattade landtrådet; ”ditt månsken är också
temligen i fylle; du borde lägga dig till tur.”

”Det är inte alla, som evigt kunna vara unga som
onkel”, smickrade Gabriel, som nu mera än någonsin
behöfde sina gamla slägtingar.

”Hä, ung? Jo vackert. Vet du hvad? Jag hostar
ibland halfva natten, men se’n sofver jag godt. Ehren-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free