- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
398

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Inbilska menniskor, äfven om de ega både
hufvud och hjerta, samla dock aldrig andra omkring sig
än karakterslösa stackare; ty det de undfly är just
detta individuella, som går sin egen bana och som
de således ej förmå behandla som de vilja.
Sjelf-förtroendet i hög grad är lika farligt som ett
fullkomligt misstroende till sig sjelf, i begge fallen kastar man
sig i armarne på andra, som leda sakerna efter sina
afsigter.

Ej långt derefter kom kammarherre Ljungsköld
ned från sitt lilla vindsrum och begärde, genom
kammarjungfrun, företräde hos sin faster. Det tilläts,
fastän tiden ej var den vanliga och tant Elisabet var
ej en af dessa menniskor som synnerligen omakade
sig för andra och således icke heller för sin kära
brorsson.

När Gabriel inträdde, närmade han sig sin tant.
ödmjukt, kysste hennes framräckta hand och sade med
ett gladt smil: ”Teodora har nu svarat och vi ha
fria händer.”

”Låt mig se brefvet”, yttrade tanten och satte
glasögonen på sig, ”låt si!”

Brefvet var af följande lydelse, som tant Elisabet
ljudeligen uppläste och interfolierade:

”Käre Gabriel! (hm hm.) Då jag ingick förening
med dig, skedde det ej af kärlek; jag erkänner det
med ånger — —”

”Jaså, hon kan ångra sig — jag känner de der
krokodiltårarne”, anmärkte tanten.

”— — — det med ånger; nej, Gabriel, det var
af en usel fåfänga, en lust att tränga mig upp, som
gjorde att din titel för mig var mera än du sjelf.
Jag gjorde orätt emot Gud, då jag missbrukade Hans
heliga stiftelse som ett medel för att tillfredsställa min
egen usla fåfänga — jag gjorde orätt mot dig — om
du trodde mig älska eller värdera dig; men det
trodde du aldrig. Länge varade ej tron på min lycka,
den föreföll ifrån första ögonblicket som ett tomt
skal. — —”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free