- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
404

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, länge kan det inte vara. Gå dit bort och
se till hur det är; kom snart tillbaka — ser du att
det lider, så — — —”

Denna gång var Gabriel verkligen ute i rätta
ärenden. Onkel Seth var högst usel, gikten hade slagit
upp och han hotades hvarje ögonblick att qväfvas.
Han till och med intresserade sig för ingenting, utan
syntes vara en alldeles passiv åskådare af det som
omgaf honom. Han förrådde till och med ingen
hvarken smärta eller tillfredsställelse, då Gabriel steg
in i rummet och med ömklig stämma sade: ”Onkel
är mycket sjuk, men med Guds hjelp går allt bra.”

Onkel Gabriel var nemligen en af dessa, som
egentligen aldrig kunnat lösslita sig från sin
kroppsliga omklädnad, utan som var beroende af dess
välbefinnande eller i olag varande. Nu var verkligen
kroppen rätt illa fast och själen hade således
ingenting annat att göra än att tänka på olyckan. Det
tyckes som skulle själen hos sådana menniskor anse
det kroppsliga med samma ögon som en sjöfarande
betraktar sitt skepp ute på hafvet; förgås skutan, så
förgås oskså han sjelf utan räddning.

Gabriel blef således icke uppehållen af
hvarken mat eller samtal, utan skyndade snart tillbaka
till söder, der han andtruten inträdde till tant
Elisabet.

”Nu, nu — vörd — vördade tant”, yttrade han
pustande; ”pu, jag har gått så fort — pu! nu
lider det med stackars onkel, han knappt kände igen
mig.”

”Är han redan mållös?" skyndade tant
Elisabet att fråga; ”nå, han måtte väl höra livad man
säger ?”

”Åja, puh, visst hör han.”

”Se så, spring ner efter en släda. Jag måste
genast dit.”

"Tant? Älskade tant! Tant har ju sjelf varit
illamående.”

”Men nu är jag frisk Gudilof och skall uppfylla
mitt löfte. Seth skall inte dö i sin syndasömn, han
skall väckas med basunaljud, han skall veta att syster
Elisabet, som han undflytt, lefver och vill leda honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free