- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
405

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på ljusens stig — jag skall samla glödande kol på
hans syndiga hufvud.”

”Tant vill då nödvändigt; det blåser mycket. Jag
försäkrar att det vid slussen och på norrbro knappt
är möjligt att komma fram.”

”Du hör min vilja”, yttrade tanten, ”och då vet
du att jag står vid mina föresatser. Skaffa blott en
täcksläda.”

Gabriel lydde och gick.

Tant Elisabet iklädde sig nu, med sin pigas hjelp,
sin gamla grå och svarthvita kattunsklädning samt
den likaledes grå harullschalen, tog en vadderad bahytt
på hufvudet och duktiga lappskor på fotterna samt sin
skinnfodrade salopp på sig, hvarförutan hon omgafs [med
en mängd schalar af ylle och bomull, så att hon i
det närmaste liknade ett ansenligt klädbylte eller en
af central-amerikas återfunna urinnevånare i sin graf,
invirad i ofantliga massor af tyger.

Alla dessa anstalter voro gjorda, då släden
ändtligen kom och tant Elisabet anträdde sin långresa till
sin bror Seths dödssäng.

Då den stora damen kom i yttre rummet hos sin
broder, virade Gabriel af henne den ena lamellen
efter den andra och lyckades slutligen att blotta
tanten, så att hon stod der i hela sin präktiga och
allvarliga prydnad af grå och svarthvit tryckt klädning,
med stora nässelblad och den grå harullsschalen, och
innan landtrådet visste ordet af, stod hans goda engel
hos honom.

Landtrådet, som förut endast sysselsatt sig med
sina kroppsliga angelägenheter, tycktes först nu genom
en grimas af obehag ge tillkänna att hans själ hade
en egen känsla.

”Goddag, käre Seth”, började tant Elisabet.

”Go—go dag, syster Elisabet, det står illa till med
mig”, yttrade landtrådet med ömklig röst, liksom för
att utbedja sig försköning.

”Nej”, återtog Elisabet, ”det står väl till med dig,
bror Seth, ty du är hårdt när slutet af alla dina qval
och om du med en sann ånger öfver dina många
synder nu vänder dig till Gud med bön och åkallan, så
kan du bli salig.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free