- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
406

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Jag orkar inte, kära Elisabet.”—■(Till betjenten):
”Hör på, du! Har spanska flugan dragit än?”

”Orkar d"u inte? — Jaså, du orkar inte att
genom bön göra dig fri från helvetets qval? Ja, Seth,
i den glödande ugnen, Jiland eld och svafvel, skall du
pinas vid sakta eld i evig tid, om du dig icke
omvänder och bättrar.”

”Kära Elisabet! — Låt mig sköta om mig en
smula, doktorn har sagt att de skola frottera mig —
och bada mig — hm, vänta tills sedan.”

”Vänta? Jaså, du tror således att döden och
domen låta vänta på sig? Tror du att du kan lefva?
Nej, Seth, dina ögon äro redan brustna, låt mig känna!

— Näsan är kall och smal, som en syl, på dig, du är
till döden dömd. Låt bli honom, madam, och du,
Josef — gån ut.”

”Men doktorn har befallt”, yttrade vakmadamen.

”Doktorn? Jaså, men här är annat att göra än
att befatta sig med hans usla kropp; gån ut, jag
befaller det.”

”Elisabet, du tar lifvet af mig”, suckade den sjuke.

”Nej, käre Seth, jag vill bereda dig för ett bättre
lif efter detta, på det att vi förklarade må kunna
råkas i himmelen — ty äfven jag är dödlig, (med tårar
i ögonen), äfven jag är en svag menniska, som blott
kan lefva några år (gråter). Herran kallar också mig.

— Jag säger, sannerligen skulle det icke göra mig
ondt, om jag fick se min egen köttsliga broder
liggande i helvetets eld utan förlossning.”

”Kära Elisabet, du tar lifvet af mig”, pustade
landtrådet och blundade för att slippa se sin kära
systers på en gång stränga och högmodiga drag.

Det var en vacker scen; der i sängen en gubbe
med blekt, slappt ansigte och blåbleka läppar, en
mörk dödsskugga kring ögonen och kallsvetten på
pannan och på stolen bredvid hans syster, som med hela
helsans öfvermod och matta, föraktfulla ögon och en
hjertköld, som öfvervanns af intet, predikar, icke
tröstens, utan förbannelsens ord för den döende. Att
den sjuke tycktes ej synnerligen bry sig om syster
Eli-sabets tal, retade hennes fåfänga till nästan
öfver-menskliga ansträngningar, hon skrek och lamenterade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free