- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
408

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liksom något fallit i golfvet och vid närmare efterseende
var det psalmboken som lydt tyngdlagarne.

Madamen tyckte liksom landtrådet skulle röra på
sig och skyndade med underrättelse till fröken Elisabet,
der hon i nästa rum just som bäst ordnade
notifika-tionslistan.

”Herre Gud! Jag tror att han lefver än”, ropade
madam en.

”Lefver? Nej, det är omöjligt, jag har sjelf
tillslutit hans ögon”, yttrade fröken med sin vanliga
bestämdhet, ”den lekamliga döden har bemäktigat sig
hans hydda."

"Hör på, Gabriel, jag tycker att man knappt
behöfver skicka kring vagn, fastän han hade tromans
värdighet”, återtog hon. "Gå hon, madam! — Om man
skickar ett par svartklädda vaktmästare, så kan det
vara nog, snygga karlar med långhalsdukar, ett par
magra karlar, som se sorgliga ut.”

”Ja, som tant tycker.”

”För Gud vet livad han har efter sig och inte vill
jag sätta mig i bryderi för hans begrafning. — Han
får en vacker begrafning med klockor och ett litet tal
vid grafven, det kostar inte så mycket, och så skiljas
gästerna åt. Det kan väl vara nog, tycker jag. —
Han behöfver ingen glans på sin döda mull, stackars
Seth.”

”Är Elisabet ännu här?” frågade landtrådet, som
vaknat ur sin kritiska dvala och fann sig bättre än
förut.

”Ja derute. Herre Gud, vi trodde alla att nådig
landtrådet hade kämpat ut, skall jag kalla in henne?”
"Nej, för f—11”, yttrade landtrådet och satte sig
upp, ”låt bli det. Hvad har man lackat härinne?”

Jo, nådig fröken förseglade sakerna.”

”Hon skäms inte, den gamla krokodilen, och jag
tror, min själ, att der är lakan för fönsterna. — Tag
ner skräpet, jag vill se Guds dag — hä — nå, ser
jag dödlig ut?”

”Nej gudbevars, landtrådet ser präktig ut.”

”Hä hä hä, ja ja, det var det jag kände, att det
skulle bli en krisis och jag somnade från alla syster
Elisabets böner. Det stärkte mig. Hm", tilläde han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free