- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
409

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter några ögonblicks betänkande, ”gif mig en sked
af stärkande mixturen.”

Detta skedde.

”Se så, bädda litet under ryggen och torka mig
i fysionomien, ty jag svettar som en åkarkamp — se
så, nu är jag ”von putsen”. — Bed syster Elisabet
stiga in.”

Efter några ögonblick inträdde fröken och blef
stum af häpnad, när hon såg sin älskade broder med
allt utseende af lifaktighet sitta i sängen.

”Jo, ser du, syster, Gud har för din böns skull
hulpit mig”, yttrade landtrådet raskt och skrattande.
”Hä! det gläder dig? Fägnar dig innerligen?”

Syster Elisabet kunde ej tala af alteration öfver
den dödes återvaknande. Hon dignade ner på en stol
och försökte framstamma något ohörbart; men det
varade ej länge, förr än ondskan fick öfverväldet.
Det rann genom hennes hufvud, liksom en dunkel tanke,
att hon varit föremålet för ett groft skämt. Hon fann
sig öfvertygad derom till och med, och i allmänhet
behöfde hon högst obetydligt för att bli orubblig i

tron på riktigheten af sina egna tankar. Detta ver-

kade en total omvexling i hennes sinne; hon reste sig
upp med styrka och sade med blåbleka, af raseri
darrande läppar: ”Detta är det oförskämdaste du vågat,
Seth.”

Med dessa ord skyndade hon ur rummet och fick
på sig kappan.

”Tant! För Guds skull goda tant!” sade Gabriel,
”blif inte ledsen och skynda ej så; jag skall springa
till Brunkeberg och få en släda.”

”Nej, behöfs inte”, sade tanten, kokande af vrede.
”Jag går — jag skall fly detta hus. Jag skuddar
stoftet af mina fötter på denna förbannade tröskel.” Och
dermed lemnade hon huset och vadade, trots sina år
och sin ovana vid alla strapatser, i den djupa
snömodden, upp till sin bostad på söder.

Landtrådet satt i sin säng ganska förnöjd i sitt
sinne och gladde sig åt syster Elisabets nederlag. ”Få
se om hon inte får gallfeber”, yttrade han till Josef.
”Hä hä hä — hon gick, sade du, på sina egna ben?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free