- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
410

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lycka på resan! Hon kan låta bli att begrafva
lefvande menniskor, den gamla skenheliga kärringen.”
När tant Elisabet kom hem, befann hon sig så
illa, att hon måste intaga sängen.

Gabriel blef högst orolig, ty testamentet var ej
underskrifvet, men han hade ganska svårt att
framställa saken för tant, som alltid visat en bestämd
vedervilja att låta bevittna sitt testamente, något som
är en svaghet hos de lleste menniskor. Han försökte
således att, genom läkaren, som ansåg gamla fröken
lifdömd, verka på henne, och detta tillfälle erbjöd sig
snart.

”Hvad tror doktorn om mig?” frågade en dag
fröken sin läkare.

Läkaren (med en axelryckning): ”Fröken är
verkligen illa sjuk.”

”Ja visst, men med Guds nåd så —”

”Det är väl möjligt att fröken blir bättre.
Naturen har outtömliga hjelpkällor; men — men konsten
kan föga göra — jag är skyldig att vara uppriktig:
man kan ej göra sig fullt säker om en god utgång

— jag hoppas väl ännu, ty frökens fysik har en
ovanlig seghet och uthållighet.”

”Herr doktorn vill säga mig att jag dör”, yttrade
fröken Elisabet med en sträng blick. ”Jag skulle
eljest tro att en menniska, som kan äta en half hjerpe
(och det har jag i dag gjort), icke just är lifdömd.”
”Jag säger, hm hm, visst inte det; men, om jag
får lof, så borde ändå fröken tänka på möjligheten af
en olycka och på sina slägtingar.”

”Jaså — nog taladt, herr doktor. När jag
känner att slutet nalkas, är det tids nog.”

Läkarens kommission lyckades så litet, att han
påföljande dag ej fick tillträde till den sjuka, som
tagit sig en annan läkare, hvilken åter i sin ordning
måste lemna fältet för en ännu snällare och hyggligare
karl, som försäkrade fröken att hon ej lopp någon fara.
ända till dess hon låg i likkistan.

Fröken Elisabet dog verkligen ej så långt derefter,
och Gabriel hade i all ro tillträdt boet, om ej i
detsamma onkel Seth anländt och linkat in i den trånga
våningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free