- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
418

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett långväga främmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

” Helst på Malma, jag har hört att Ljungskölds
kreditorer vilja sälja det.”

”Och du har förmögenhet nog dertill?”

”Nej, långt derifrån; men jag hoppas att kunna
småningom betala det, om nemligen jag får
bruksdriften i ordning.”

”Emilias styfmor bor ju der — du vill väl ej drifva
henne undan med barnet?”

”Långt derifrån, bäste morbror, långt derifrån. —
Jag behöfver nästan intet för min räkning och har ej
några arfvingar; åt Lönner och Johanna behöfver jag
ej samla, de beräkna ej att ärfva mig.”

”Nej bevars, käre Alfred”, inföll Johanna, ”hjelp
du Emilias styfmor, hon har ångrat, hon också, och
är nu en helt annan menniska än förr.”

”Ja”, tilläde kammarjunkaren, ”det var ett
öfver-mått af tom glädje och en verklig modersfröjd som
omgestaltade hennes lynne och gaf henne kristligt
mod och kristligt hopp. Så olika äro vägarne.”

Så förflöto timmarne snart hos kammarjunkaren,
som skämtande dirigerade samtalet, som om han
varit en yngling.

”Du målar väl ännu, Alfred?” frågade han
slut-ligen.

’’Ja, jag målar ännu och har en hel lår med
målningar med mig; det är skizzer det mesta, men några
utförda. Jag är ännu med lif och själ målare, men
känner det oaktadt till jernhandteringen och
sysselsätter mig blott på lediga stunder med min
älsklings-konst.”

Kammarjunkaren dröjde länge att komma till en
hufvudfråga, som många gånger sväfvat på hans
läppar; ändtligen afbröt han samtalet och sade:

”Jag har hört att du är visionär, käre Alfred, är
det der sannt? — Johanna har många gånger
beklagat sig deröfver, hon tror att det är en riktig
svartkonst.”

”Ja, käre Alfred, att så der vilja se in i Guds
hemliga rådslag är bestämdt icke rätt”, anmärkte
Johanna allvarsamt.

Berndtson smålog. — ”Hvarför då, kära Johanna?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free