- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
419

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett långväga främmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jo, ser du, det är syndig nyfikenhet och så
säger Lönner också.”

”Jaså, men ser du, 0111 man ej rår derför, om det
är ett slags sjukdom, en extas, antingen en förvillelse
eller en verklighet, om man således ibland, då det
inre sinnet öppnas, måste se, är väl det en synd? Jag
har åtminstone funnit min tro och mitt hopp befästadt
och önskar, om det är en sjukdom, en förvillelse, att
den måtte fortfara, till dess jag slumrar in och
vaknar åter för att se, om jag haft orätt eller icke.”

”Du är således verkligen visionär”, inföll
kammarjunkaren, ”nå väl, det är något intressant; är du
ofta, eller när du vill i stånd att skåda?”

”Nej, långt derifrån, det är någonting periodiskt
i visionerna och på mellantiden ser jag ej mera än
alla andra. Detta har gjort att flere läkare förklarat
det för en nervsjukdom; men deras förklaring har
varit långt oförklarligare, än om saken vore en verklig
vision. Det är möjligt att orsaken ligger i mitt
nervsystem, att det är en sjukdom, jag tror det till och
med; men kanske detta är just vilkoret för en dylik
förnimmelse. Den som är ljusskygg och som således
ej förmår se i dagern, ser klart i mörkret, der andra
intet se. Detta är också en af sjukdom stegrad
för-nimmelseförmåga. Somnambulen känner i sömnen, om
en magnet lägges i hans hand, den friska, vakna
menniskan förnimmer intet.”

;’Det skulle således icke vara någonting
öfverna-turligt”, inföll Johanna, liksom hon nu fått en
upptäckt att tänka på.

”Ingenting är öfvernaturligt, kära Johanna; det är
blott en högre natur än vår.

Tror du väl att naturens oändliga kedja är slut
med detta lilla vi se omkring oss?

Hvad tror du väl lefver och rör sig på de
millioner stjernorna, som glindra på himlen och som alla
äro ofantligt större än vår lilla jord?

Tror du ej att der också finnes lif, finnes en
natur? Men den måste dock vara alldeles olika med vår,
ty jordens natur skulle brinna till aska på det klot,
som går närmast solen, och skulje dödfrysa på det som
är mest aflägset derifrån. Emellertid finnes i hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free