- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
420

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett långväga främmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Guds stora skapelse icke något som ej lefver, ty allt
är väckt af Hans anda, som är en lefvande anda.”

Kammarjunkaren satt tyst och uppmärksam som
ett lyssnande barn. ”Det är en skön tro det der”,
sade han, ”den må då vara sann eller ett foster af
inbillningen.’1

”Inbillning”, återtog Alfred, ”är ju ingenting
annat än antingen ett minne eller en aning, det finnes
ingen varelse, som kan föreställa sig något annat än
det, som verkligen är möjligt för hans natur; djuret
har inbillning; när hunden sofver, drömmer han att
han jagar i skogen och småskäller och rör på fotterna,
liksom han vore på språng — kanske han aldrig har
sett ett villebråd, att han stått bunden vid en kedja
hela sitt lif igenom; men han inbillar sig dock
ingenting annat än det, som är möjligt för hans natur, och
hans önskningars krets är ej större än den hans natur
tillåter honom. Menniskan deremot drömmer om en
högre verld, om en annan tillkommelse, der ligger i
hennes hjerta en djupt rot fästad tro på odödligheten,
det finnes ingen vilde som ej tror derpå och detta
bevisar, att der finnes inom henne en högre natur, en
ädel odödlig varelse, som kan ana något sådant, som
kan önska ett något, som erfarenheten aldrig lärt och
minnet aldrig hviskat.”

”Det der är en naturreligion”, sade
kammarjunkaren allvarligt.

”Nej — nej, det kan jag ej finna; men vår
föreställning kan, åtminstone här, ej fatta något rent
öf-versinnligt — detta ord antyder ju, att ämnet ligger
öfver våra sinnen och således måste vi alltid, äfven
mot vår vilja, föreställa oss något som nalkas vår egen
natur, fastän i en långt högre fulländning och af en
långt fmare art än vår. Vi tala således om och läsa
i bibeln om englar, om djeflar, om himmel och
helvete, allt som verkliga personligheter eller verkliga
vistelseorter; och ändtligen i vår Frälsare se vi sjelfva
gudomen förenad med en mensklig natur, framställa
sig såsom något fattligt för vår föreställning och vår
tro.

Materien är död utan anden; men det andliga fat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free