- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
422

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett långväga främmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan gudstjensten slutat, såg Berndtson. huru
Stjernros reste sig upp, kastade ännu en afskedsblick
åt den leende bilden och bjöd sin arm åt ett litet
röd-blommigt och ännu vackert fruntimmer, hvars hela
anletsuttryck och ställning förrådde den goda
husmodren, en riktig liten matgumma, som var allt, utom
passande för en man af Stjernros7 lynne.

De begge vännerna råkades och omfamnade
hvarandra. Stjernros tycktes hänryckt, men icke så hans
goda hustru, som ganska främmande gjorde sin
kom-pliment för Berndtson.

Man skulle döma henne orätt, om man trodde,
att detta skedde af någon slags motvilja, tvärtom, hon
tyckte rätt väl om den hygglige mannen, som med
förbindliga ord och en ärlig vänlighet helsade sin väns
hustru; men si! — kaptenskan kom genast att tänka
på middagen der hemma, att den ej var sådan som
hennes renommé fordrade, och harmades derföre ej så
litet, dä hennes man i förtjusningen, utan att ens fråga
henne, bjöd Berndtson till Lill-Malma.

Man satte sig således i vagnen och reste.

”Ack! Berndtson, så glad har jag ej varit på
många år”, sade Stjernros. ”Jag har fått nytt lif, då
jag fick se dig, kära krigskamrat.”

’7Ja, inte tänker du nu på, att vi ingenting ha att
bjuda vår gäst. Han är van vi godt, kära Stjernros”,
sade frun. ”Hade jag vetat något sådant litet förut,
sa —

”Nämn ej det der”, bad Berndtson.

”Så” — fortsatte frun, men sade ej mer; ty det
hon egentligen skulle sagt var, att en kalkon skulle
blifvit anrättad, som olyckligtvis dock ännu befann sig
bland de lefvandes antal.

”Vi skola genomgå hela vårt minnesförråd, käre
Berndtson”, återtog kaptenen. ”Ser du, jag lefver af
minnen och gläder mig deråt som ett barn.”

”Herr Berndtson får förlåta, att vi inte ha annat
än filbunk till middagen77, anmärkte frun.

”Jag har tusende gånger tänkt på dig och
längtat efter den stund, då du skulle återvända”, sade
kaptenen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free