- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
423

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett långväga främmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Vi ha så simpelt på landet, att det visst inte är
att bjuda en stadsbo”, sade kaptenskan.

Under sådana samtal, som föreföllo som tunna
pannkakor med sylt emellan, anlände de resande till
Lill-Malma, der middagen gick så till, att Berndtson
höll på att af ren artighet äta för mycket af
kaptenens bastanta och många rätter.

Dagen derpå var maten ännu förträffligare och
ymnigare. Det tycktes liksom kaptenskan skulle ansett
sin gäst vara en skeppsbruten, som i långa månader
fått intet, så frikostig var hennes anrättning.

På Lill-Malma var, då man undantar sjelfva
byggningen och trävirket i möblerna, allting hemgjordt,
ända från repmattan som låg i förstugan, ända till det
konstigt väfda soff-öfverdraget i förmaket, som var
väfdt med silke på bomull i rosor och kringelkrokar.
Öfverallt spårades den flitiga, den outtröttliga
husmodren, den ordentliga vårdarinnan af husets goda;
allt var så poleradt och grannt, allt var så putsadt
och ordentligt, att man befann sig väl deraf. Men
ingenstädes såg man spår af en högre andes
närvaro. Allt var bastant, men smaklöst; allt bar
stämpeln af ett praktiskt förstånd, utan lyftning och
fantasi. Hela huset bar derföre en stämpel af
(öds-lighet, som ej förjagades ens af den fryntliga
värdinnan; der var något som felades i detta verkligen
husliga lif.

Berndtson visste ej i början hvad det var, som
gjorde hans väns rum så dystra och de begge
ma-karnes glädje så tom och så prosaisk. — Ändtligen
fann han var felet låg — der fanns ingen barnskara,
som upplifvade rummen, icke en gång ett enda, som
kunde framstå som ett gemensamt mål för begges
sträfvanden och begges kärlek.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free