- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
424

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bruket.



Som vi af det föregående veta, drefs Malma bruk
för kreditorernas räkning och detta plägar just icke
vara gynnande, hvilket också var förhållandet här.
De nuvarande egarena, herrar kreditorer i Gabriel
Ljungskölds gäldbundna bo, bodde nästan alla i
Stockholm och ingen af dem var i stånd att öfvertaga en
bruksrörelse, hvaraf hände att inspektoren på Malma
kunde göra hvad han ville och alltderför gjorde ”sig
förmögen.” Följden af detta var att bruket sjönk i
värde och att intet antagligt anbud afhördes vid alla
de auktioner, som tid efter annan anställdes och att
herrar kreditorer voro alldeles desperata öfver att ha
det ”förb—nade skräpet på halsen”, som det hette,
emedan det endast gjorde besvär och ej gaf
afkastning.

Så stodo aktierna, då Alfred Berndtson kom
tillbaka och på förhand skickade Alexis till Malma för
att taga notiser.

Sedan Berndtson några dagar blifvit välplägadpå
Lill-Malma, reste han sjelf till bruket — och med en
känsla af obehag inträdde han till Emilias styfmor. Det
var en blandning af gamla minnen och af nya
intryck om förgängligheten af all jordisk lycka, som
grumlade hans själ, då han steg öfver tröskeln och
inträdde i det lilla rummet, der den förr så stolta frun
nu hade sin glömda boning.

Der fanns blott en person i rummet, en ung
flicka, som förlägen öfver besöket hastigt reste sig från
sin sömnad och neg för främlingen. Det var Emilia,
Teodoras dotter.

Berndtson stannade och fann på en gång, huru
den tunga känslan af ledsnad föll ifrån själen och
lugn och frid smögo sig tillbaka derin. Till detta
ombyte voro Emilias barnafromma ögon skulden; ty
det behöfdes ej mera än en blick förr än allt mörkt
försvann.

”Är kammarherrinnan hemma?” frågade
Berndtson, för att säga något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free