- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
427

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kanske något bättre; herr Alexis hoppas mycket af
edra kunskaper och er drift.”

Berndtson smålog. ”Den beskedlige gossen, han
tror mig vara en half trollkarl; men sjelf är han ej
långt derifrån; Alexis har mera praktiska kunskaper
än jag, han är en riktig brukskarl.”

Så fortsattes samtalet, ända till dess Alexis (som
i smedjorna, der han besett allting, fått veta att
Berndtson kommit) utan all anmälan steg in.

Ynglingen var nu en helt annan figur, än då han
först uppträdde som sjukvaktare åt den bleke
främlingen på Alexandrowsk; det var en lång, smärt
figur, bredaxlad och välbyggd som en Apollobild
och med en glad frimodighet utpreglad i hvarje
anletsdrag.

Om man ville personifiera det slag af vind, som
sjömännen kalla en ”frisk bris”, skulle just en sådan
yngling målas stående på sommarmolnet och flyga
framåt öfver land och haf. Det var friskt, starkt och
gladlynt allt.

Alexis skakade Berndtsons hand, nickade vänligt
åt lilla Emilia och gjorde en liten bugning för frun;
men satte sig genast på närmaste stol och sade:

”Det går ej bra i smedjorna, jag försäkrar att det
är en ömkan att ha en så usel hjulstock som den
der-nere; när vi — när, förlåt mig, herr Berndtson blir
egare, göra vi — hm, herr Berndtson, det der
alltihop på annat vis — aderton fots diameter minst på
hjulet.”

Nu blef der långa och många samtal i bruksväg,
som hvarken Teodora eller Emilia förstodo; men de
hörde ändå med uppmärksamhet på, ty sjelfva ljudet
af de begge männens röster behagade dem.

Måltidstimman kom, de blefvo bjudna qvar; det
dukades på ett litet bord och lilla Emilia var mycket
mån om, att en slipad glasskål, en öfverlefva från
fordom, skulle fram och mammas två damast-servetter;
det der var husets dyrbarheter och Emilia ville i sin
mån parera för de främmande. Det såg också rätt
nätt och prydligt ut; men egentligen röjde hela
anrättningen endast fattigdom, fastän Emilia ansåg
plät-tarne för något som ovilkorligt måste öfvertyga de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free