- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
430

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tro mig, min nädiga välgörarinna, jag blef
bedragen af mitt lättrogna hjerta, som aldrig kunde ana
att en nära blodsförvandt skulle börja en
injurie-process mot mig, och det enda som soulagerade mig
var, att jag, under processens lopp, fick tillfälle att
visa verlden hvilken usel varelse min onkel var och
öfverlemna honom åt det förakt, han förtjenade.
Också skola hans sista ögonblick varit förskräckliga och
kampen svår; ty en tung syndabörda tryckte på hans
själ. Emellertid hoppades jag att han skulle ega
något efter sig, men fann vid min hitkomst, till min
förskräckelse och djupa smärta, att han hunnit förslösa
allt och att skulderna öfverstiga tillgångarne. Jag har
derför rådfrågat mig med flere skickliga jurister, som
gifvit mig rådet att göra mig urarfva. Min nådiga
välgörarinna finner deraf att min belägenhet icke är
bättre, snarare sämre, än förut, helst min ekipering
kostat mycket, i mina små omständigheter. Att fly
till mina trogna vänner har varit min lott; jag börjar
blifva gammal, åldren och bittra sorger hafva
nedsänkt mig i modlöshetens förtviflan, om icke ett ädelt
menniskohjerta alltid varit öppet för min klagan och
mina behof. Jag har också aldrig glömt och
glömmer aldrig att i mina varma böner nämna ett för
mig och hvarje ädel menniska dyrbart namn, som
jag ej här vill nämna, för att icke synas smickra.
Värdes, min nådiga välgörarinna och vördade cousine,
ej med förakt lägga detta bref å sido. Jag vet att
jag skulle redan längesedan uttömt hvarje menniskas
tålamod, men vågar ännu hoppas på en engels ädla,
förlåtande hjertelag. Min nådiga välgörarinna vet hvad
jag menar, då jag säger att jag söker en fristad, der
den förföljde, skändligt bedragne och af smärta
sårade kan lägga sig ned att dö med blicken fästad
på den, i hvars hägn han njutit all upptänklig
väl-gerning.

Jag hoppas att allt står väl till på Skrofvelsborg
och att min nådiga välgörarinnas spanska fluga nu är
sammanläkt. Jag får berätta att jag i förrgår, den 9
hujus, var på soupé hos friherrinnans charmanta fru
syster; det var en sann njutning i den bildade
socie-teten, der fröken Juliana gjorde musik och der vi fingo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free