- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
433

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex år derefter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konsten att vara ödmjuk och oupphörligen berusad af
tacksamhet, att han ganska lätt fångade sin
nuvarande beskyddarinna, som på långt när ej hade så
de-spotiska och hjertlösa åsigter, som den
pepparrots-ätande tanten med hennes höga dygd och stadfästade
religiositet. När Gabriel kunnat taga sig fram och bli
favorit hos ett helgon, (en sak, som i anseende dertill att
tant Elisabet egentligen aldrig tänkte på någon annan
än sig sjelf, var något svår), så blef det en ”smal sak”
att bli det hos den beskedliga egarinnan af
Skrofvels-borg, som helt enkelt var hofmarskalkinna, på sin höjd,
i sina forna dagar, i nåd på hofvet, men ändå ej
komplett säker att erhålla lifsens krona.

Kammarherrens bön i det här inryckta brefvet blef
således ej ohörd. Han återvände från sin olyckliga
arfsresa till det trefliga Skrofvelsborg och inflyttade
åter på sitt rum, till stor förargelse för lakejerna, som
måste passa upp honom, och för tvättjungfrun, som
måste stärka och stryka hans nattkappor.

Gabriel hade förfallit ganska mycket; dels hans
föregående lefnad, dels hans många bekymmer, dels
den oupphörligen generade ställning, i hvilken hans
beroende försatte honom, hade gjort honom mager
och gulblek och strödde tidigt snö i de långa, stripiga
tinninghåren, som han, för att dölja sitt kala hufvud,
knöt öfver hjessan och inströk med hårolja. Om
som-rarne såg man honom, klädd i gula nantschinsbyxor
och hvit parkumsrock, med en liten blå och röd
stickad mössa, (en skänk af fröken Petronella Gustafva)
på det kala hufvudet, vid sjutiden snoka omkring i
trädgården och besöka orangeriet, för att samla en
bukett friska blommor, att dermed genast uppvakta
sin ädla kusin, då hon klockan nio inträdde i
salongen och mottog hans ödmjuka morgonhelsning.
Gabriel apterade sig till allt. — När en kanariefogel
dog, företog han sig att stoppa det lilla kräket,
sätta svarta lackögon i det lilla, söta hufvudet och
derefter fästa det älskliga liket på provinsrosbusken,
der det, hoptorkadt och med en hals lika tjock som
kroppen, med slokiga vingar och ruggiga fjädrar,
utgjorde en atrapp för välgörarinnan, till hvilken
han i näbbet bar ett litet bref, som gumman med

Altartaflan. 2b

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free