Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korta notismakeri, som barnen anse för det högsta,
öfvergick till reflektion, till klara, lefvande tankar,
rena som en god flickas hjerta och okonstlade som en
förgät-mig-ej. Men detta var allt ej saker, som rörde
Gabriel Ljungsköld, hvilken tvärtom alltid förargade
sig, när Emilia nämnde onkel Berndtson och omtalade
hur god han var.
Kammarherren intresserade sig således föga för
sin dotter och ansåg henne, då han med
hofmar-skalkinnan öfverlade derom, för ett förloradt barn,
som måste bli utan all bildning och all verldsvana i
det sällskap hon befann sig; ”men”, tilläde han med
en axelryckning, ”man kan ingenting göra, det är väl
att det är en flicka.”
Vi vilja ej uppehålla med långa beskrifningar
om känslor och tankar hos den gode, spake
kammarherren, ty vi ha tillhands ännu ett bref, skrifvet sex
år senare än det förra och som ger oss fullkomligt
nog reda om förhållandena:
”Högvälborna Cousine!
Malma bruk d. 6 Juni 1830.
Efter en lång och i anseende till dammet (som
angrep mina redan förut svaga ögon) svår resa,
ankom jag hit förliden fredag. Min nåd kan föreställa
sig min bestörtning, när jag knappt kände igen min
egendom, så förändrad till sin fördel har den blifvit.
Berndtson har verklig heder af förändringarne; men
då man ej har högre vyer, förmår man tillse
dylika saker. Jag har för min del aldrig kunnat med
dylikt.
Jag blef mottagen af Berndtson med den aktning,
jag hade skäl att vänta, och strax derpå ankom
fröken Emilia, min k. dotter, och flög i mina armar. Det
var ett ljuft ögonblick af faderskärlekens omarmning,
i famnen slutande sitt enda barn. Hon är, inför Gud,
vacker som en dag och jag undrar alldeles inte på
den der Alexis, att han blifvit kär. Det hade kunnat
hända mig sjelf i min ungdom, ty Emilia är ganska
täck, icke allenast täck utan vacker, icke allenast
vacker, utan i vissa moment skön. Min f. d. hustru
syntes icke till, hon mådde illa, sade man mig. Snart
kom äfven Alexis — det är en rätt hygglig ung man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
