- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
437

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex år derefter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mera. Posten skall afgå inom några minuter; med
tusende välönskningar för den ädla, hvars råd jag
alltid skall följa, håller mig uppe under den nödvändiga
frånvaron, som är mig så smärtsam, emedan jag ej
dagligen får den glädjen att uppvakta den, som
oaflåt-ligen är föremålet för mina tankar och mina innerliga
böner till Honom, som allt skall belöna.

Med synnerlig vördnad etc.

Gabriel LjungsJcöld”

Ställningen var verkligen något brydsam, ty
Gabriel Ljungsköld satte sig fortfarande mot giftermålet.
Emilia sörjde, Alexis bad och Berndtson talade
förnuft, ingenting ville hjelpa.

Teodora kunde blott med svårighet förmås att
återse sin förra man.

”Det är”, sade hon, ”icke derföre att jag hatar
honom, att jag tillräknar honom något af mina och
Emilias olyckor, men derföre att det skär i hjertat, då
jag blott tänker på honom, det är obehagligt; men
jag skall bära det.”

Teodora bibehöll också verkligen modet bättre än
hon vågat hoppas. Detta var dock ej helt och hållet
hennes skull utan isynnerhet Gabriels.

Då man nämligen garderar sig mot ett och finner
någonting afvikande, som man ej väntat, blir man helt
annorlunda till mods, än då man finner sig hafva
gissat rätt.

Hade Teodora funnit Gabriel alldeles sådan hon
väntade honom vara, så hade hon också behöft hela
sin själsstyrka att kämpa emot de forna minnena, som
då skulle strömmat öfver hennes själ; men han var
helt annorlunda, än hon tänkt sig honom, och detta
lättade mödan betydligt.

Kammarherren hade nämligen, som vi förut sagt,
åldrats betydligt. Passionerna hade saktat sig och
vanan af beroende och af ett det mest odrägliga af
alla, det nemligen, som består i att nödgas vara en
villig vädervisare för alla nycker hos sin välgörare,
hade gjort Gabriel till ett mera löjligt och nära nog
harmlöst föremål för uppmärksamheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free