- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
444

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex år derefter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Men ers nåd löfvade”, hviskade mamsell Doffel,
som var en lång, gulblek, sjuklig och mycket moralisk
mamsell, som luktade palsydroppar på tre alnar och
alltid hade någonting att klaga öfver, ”ers nåds löfte.”

”Min kära Doffel, jag hoppas att hon låter bli
inprotocollera mina välvilliga förslag under form af
löften. Doffel vet att jag bestämmer mina handlingar.
Nämn ej det folket för mig mera.”

Mamsell Doffel vek naturligtvis för hennes nåds
onådiga tillrättavisning och familjen blef ohulpen,
rätt-visligen utan hjelp, emedan hennes nåd råkat att bära
sig enfaldigt åt och slösat välgerningar på en
otacksam. Hade hennes nåd deremot gjort godt för det
godas skull, hade hon ganska säkert hvarken fordrat
tacksamhet i betalning eller känt smärta öfver att hon
ej fått ränta på sina välgerningar. Den som fordrar
tacksamhet är egentligen ej annat än en som lånar
ut sitt hjerta mot procent och, som räntan ej är i lag
bestämd, begär man ofta hundrade gånger mera
tacksamhet, än välmeningen, bröder emellan, kan vara
värd.

Emilias giftermål verkade således intet godt på
Skrofvelsborg, der hennes nåd inneslöt sig inom
för-sigtighetens skal och föresatte sig att göra rätt, men
aldrig godt, hvaraf följde att hon ej en gång gjorde
rätt, emedan att göra godt ej egentligen är något
synnerligen mera än att man gör något som samvetet
erkänner som rätt.

På Malma deremot rustade man sig till bröllopet.
Kaptenskan på Lill-Malma tillkallades och gjorde upp
en reqvisitionslista, som Berndtson ej utan ett smålöje
expedierade till staden, så hederligt hade hon tagit till
med krokan, konfekt, krakmandel och krukrussin, att
ej nämna en mängd andra matnyttiga ting.

Då bröllopsdagen kom, var Gabriel iklädd sin
gamla kammarherre-uniform, med de två knapparne
bak; nyckeln hade försvunnit under tidens lopp. Då
han igenom ena salsdörren inträdde med sin dotter
vid handen, smålog han så förnöjdt och förde sig så
siratligt, att man kunde se, att han riktigt ville göra
figur i motsats mot den redlige Berndtson, som enkel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free