Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex år derefter - Samvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anspråkslös och allvarlig förde fram Alexis till
brudstolen.
Det var en högtidlig akt; men huru olika voro ej
Gabriel och Teodora, äfven nu. Han styf och rak,
med det hopknutna håret strängt åtdraget öfver
hjessan, höjde sig på tå och smålog förnöjdt åt prestens
ord till de unga samt lekte med sin urkedja, kastande
sina ögon med en viss sjelfbelåtenhet än hit, än dit,
för att se på effekten af situationen; det tycktes, som
om han betraktat vigseln som en teatereffekt och
varit nära att applådera och ropa da capo.
Teodora deremot tycktes med sina blickar följa
hvarje tanke, hvarje känsla som vaknade och lefde i
de ungas bröst. För henne var detta ögonblick en
gudstjenst, helig och outgrundligt mäktig i lif och död.
— Aldrig hade hon känt kärlekens fader fylla hennes
hjerta med mildare och saligare känslor än just nu.
Så olika kan det vara.
Åtta dagar efter bröllopet reste Gabriel till
Stockholm med några hundrade riksdaler på fickan,
efterlemnande sin faderliga välsignelse ”till den kraft och
verkan lag förmår.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
