- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
446

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själar i mensklighetens stora hushåll; men de stora
karaktererne, de gudavigde, falla och krossas med det
tempel, der man satt dem. Ett sådant lynne var ej
regeringsrådet Abelung, som lyckats att rädda sig sjelf
i alla öden.

För ett annat lynne än hans skulle samvetet hafva
beständigt hviskat om tusende svek, små och stora.
Minnet skulle tvingat det att åter knyta upp hvarje
maska af det ränknät, som det kastat öfver allt och
hvari det qväft allt; men detta var ej händelsen,
tvärtom njöt regeringsrådet af en sorgfri ålderdom,
hvartill ej litet bidrog att hans besvärlige son för
många år sedan sköt ihjäl sig af förtviflan öfver en
stor spelförlust.

Detta skedde så mycket mer i läglig tid, som
sonen redan uttagit stämning på fadren för att utfå sitt
mödernearf, en ganska kinkig affär, emedan
hvarken bouppteckning eller annat var i så redbart skick,
att ej processen kunnat slutas med förargelse för
regeringsrådet. Men, som sagdt är, lyckan stod med
regeringsrådet och sonen afslutade processen med ett
skott, den klokaste och hjeltemodigaste utvägen han
kunde taga.

Regeringsrådet hade ännu en mängd personerT
som ej visste något bättre än att tjena honom, ty
ehuru gammal, ehuru ej i stånd att direkt verka
hvarken godt eller ondt, hade han ändå alltid förmågan
qvar och omärkligt, på sidovägar och genom väns
vänner, äfven genom att begagna sina ovänners svaga
sidor, uträtta ganska mycket. Han förstod således
ganska väl att begagna konjunkturerna och smyga
emellan sina afsigter, så att de kommo fram der man
ej anade dem.

Del var den svage gubbens enda glädje att ännu
i sista ögonblicken af sitt lif känna händelsernas
hemliga trådar glida mellan de förtorkade fmgrarne. Han
smålog ännu lika fryntligt, då han hörde huru någon
af hans planer lyckats, huru han kunnat narra en
hederlig menniska att förgå sig och förmått en egoist
att gå hans ärender i stället för sina egna.

Det är en njutning för de gamle att genomgå sin
historia blad efter blad, för att liksom lefva om alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free