- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
451

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomknopparne brista

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stjernros skakade på hufvudet och sade: ”Nå, än
krigen då, nå än revolutionerna med sina fasor, sina
guillotiner och mord — äro de kärlekens verk?”

”Nej, icke kärlekens verk, men medel i kärlekens
hand, eller tror du väl att Gud ännu ett ögonblick
glömt sin plan för ett kärlekens rike på jorden, som
en förgård, en plantskola för härlighetens rike i
himlen?”

”Nej, det måste väl så vara; men —––––––––"

”Ser du”, sade Berndtson, ”hvarför sticker örten
sina hjertblad uppåt och sina rötter nedåt — jo, hon
behöfver ljus och hon behöfver näring — det är
således behofvet som gör, att hon sträfvar att utveckla
sig just så, som Gud velat.

Menniskorna lefde en gång förströdda, skilda i
ensamhetens vildhet, men Öfverallt fanns der en fiende,
som de ej ensamme kunde bekämpa, detta var den
vilda naturen, som beständigt trängde på och som
menniskan ej ensam kunde besegra. De måste
således sammansluta sig, bli ett samfund, som jagade och
fiskade gemensamt. Nå väl; men detta var blott ett
materielt intresse, ett moraliskt måste vakna och ännu

y 7

närmare sluta dem samman till en andlig helhet.
Detta skedde, då de olika horderna trängde hvarandra
och det första krig uppstod. Då sammanslöto sig de
små hoparne till fasta föreningar, som kämpade för
en idé, huru otydlig och huru rå den också måtte
vara. Ser du, striden, behofvet spann det första
kärlekens band mellan folket, och behofvet af hjelp
sam-manknöt småningom de många horderna till folkslag,
som fingo sina fädernesland och sin nationalitet, sin
egna tro, sina egna husgudar och seder att försvara.
Så knöt just striden samman dem till föreningar.”

”Ah ja, deri kan du ha rätt”, yttrade Stjernros,
”men det är ändå ej kärlek.”

”Allt är blott ännu i utveckling, intet ännu
full-bordadt. Hvad behöfdes sedan — ja, kriget var ett
djuriskt krig ännu, kampen var man mot man, folken
stridde, liksom de enskilde, med hat — då fann man
ett medel som aflägsnade fienderna från hvarandra —
det är ej af personligt hat, utan af pligt, krigarens led
ger eld på en fiende, som det ej känner mera än till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free