- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
452

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomknopparne brista

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

namnet. Du ser att der ligger en kärlekens tanke uti
att rycka de stridande från hvarandra och göra
mördandet till en konst i stället att göra det till en lusta.
Nästan liktidigt fann man en utväg att förbrödra
men-niskorna, derigenom att en tanke kunde tusendubblad
träffa dem alla, smyga sig in i hvarje koja och sprida
Guds ord till hvarje öra. Der ser du hur fiendskapen
aflägsnas och brödraskapet får ett föreningsmed el. Så
länge man ännu varit i stånd att skilja folken från
hvarandra, att dela dem inom sig i klasser och
uppdra barriérer för deras . förening, måste kriget vara;
det är de blindes strid emot de blinde för helt andra
mål än deras egna. Men ju mera folken känna
hvarandra, ju mera handelsvägarne genomkorsa verlden och
pressen utflödar sina tusenartade alster, desto
närmare måste menskligheten sammanknytas; det återstår
blott den personliga bekantskapen mellan de olika
folken, jemnhet i deras författning, för att göra hela den
civiliserade verlden till ett enda brödrafolk, som blott
skiljer sig genom sin klimatiska, vi kalla det nationela,
stämpel. Då folken en gång veta, att de alla tillhöra
en enda familj, som ej kan ha olika intressen, 0111 ej
de, som blifvit uppgjorda för enskildas räkning, måste
striden upphöra; ty i sanning, det finnes verkligen
ingenting, om hvilket nationerna behöfva strida. Så ofta
en strid varit nödvändig, har denna aldrig
uppsprungit ur andra förhållanden än ett för det rent
nationela alldeles främmande intresse.

En furstes fåfänga att hetas beherska flere olika
folk, några klassers egoism att qvarhålla det som ej
kan qvarhållas, intrång från ett parti på
menniskor-nas tro, på deras frihet och ära; men alltid och
allestädes anspråk, som aldrig mer än skenbart hafva
varit folkens, hafva tändt våra krig och tända dem ännu.

Det är således folken, som skola närma sig
hvarandra genom tusende medel och på tusende vägar,
det är från bottnen och ända upp till samhällets spets
upplysningen måste genomtränga nationerna, för att en
gång göra dem klart, att folken ej behöfva strid, 0111
de ej vilja offra sig för främmande intressen. Men
denna klarhet felas ännu, motståndet framtvingar
brytningar, blodiga intervaller; men sedan det lugnat sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free