- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
455

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomknopparne brista

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Våren kom, sipporna sprungo upp ur snön, små
bäckarne sorlade genom ängarne, lärkan flaxade högt
öfver rågbrodden och slog sina evigt desamme, men
ändå evigt nya drillar, björkarne blefvo ljusgröna, de
oljaktiga bladen stucko krusiga fram ur knopparne och
sågo sig omkring i den ånyo vaknande naturen; men
på Lill-Malma var det tyst; ty derinne låg Carl
Stjernros, slocknande, på sitt sjukläger. På ett bord
vid sängen stod der en provinsros, full med
knoppar. Det doftade en frisk anda genom rummet; ty
fönstret stod öppet och solen stack in och belyste
det snöhvita golfvet och de enkla möblerna med
glädjens sken.

Stjernros var lugn. Hans ihåliga blick var liksom
förklarad. Han smålog och sade: ”Inom några
timmar, så är det slut. — Gud vare lof, slut. — Här
har jag aldrig kunnat verka något. — Ett overksamt
lif och beständigt arbetande tankar — ingen
verkningskrets och ändå inom bröstet en känsla af kraft
och vilja — det är olyckligt.”

Såsom Stjernros klagar, kunna tusende klaga i
sin sista stund, särdeles i ett land, der man tyckes
med vilja undvika att använda dem, som ega vilja
och förmåga och deremot hylla viljelösheten och
oförmågan.

Detta var isynnerhet händelsen under den tid
Stjernros var verksam och egde ungdomskraft och
mod. — Man aktade sig att använda honom der han
bordt passa. Man kastade befälet under finska kriget
i händerna på personer, som saknade alla egenskaper
af härförare; men man fäste ej den minsta
uppmärksamhet på dessa underordnade, som gjorde
storverk af klokhet, djerfhet och mod. Det ligger
också i svenska nationallynnet att hellre tåla, att en
rent af oduglig person användes, om nämligen han
eger ett namn eller en viss rang, än att se att en
förtjent man lyftes från en låg plats och intar en
högre, der han passar. Det har ej varit regeringens
fel, utan verkligen folkets fördomar, som gjort att
Sveriges befordringsväsende varit en slags
kastmaskin, der agnarne ofta lägrat sig ofvanpå och
frökornet inunder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free