Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ur Berndtsons dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur Berndtsons dagbok.
Berndtson hade under många är fört en noggrann
dagbok, icke egentligen öfver hvad vi andra kalla
ödets vexlingar, utan ett slags redogörelse för sin egen
inre utveckling, huru känsla efter känsla tändts och
åter slocknat, huru tankar kommit och lemnat rum
för andra och slutligen öfver hans erfarenheter inom
andens verld, hans visioner.
Det är egentligen ur denna dagbok jag hemtat
stoffet för hela den berättelse, som varit föremålet för
det föregående, det är på dess uppgifter jag kalkerat
hela det lilla familjestycke, som jag tecknat.
Jag rycker derföre derur ett blad, ej det sista i
dagboken, men det, som bäst passar att utgöra
slutstycket i denna berättelse.
Se här är det.
”Den 12 Maj 1832.
I går öppnade sig åter andeverlden för min inre
syn; mig blef uppenbaradt att det finnes intet i
himlen, som kan bestå ensamt för sig — att det
Öfverallt, liksom i den synliga skapelsens kedja, måste
finnas tvänne motsvarigheter, som sammanslutna
utgöra ett helt.
Stjernros slumrade in till ett annat lif. — Jag
kände honom noga, han hade ett barns samvete,
känsligt, som en sentisiva, för hvarje oren tanke,
oåtkomligt för sveket, för vreden, för egoismen — men dock
öppet för ångren. Jag har hört honom klaga öfver
samvetsqval, öfver ting, som ingen annan skulle tänkt
på. — Han var ej någon verldsmenniska, men en man,
som trotsade allt, icke derföre att han ansåg sig stark
nog dertill, men derföre att han alltid tyckte, att hans
innersta tankar lågo öppna för Honom, som dömer.
Det var dock ej af fruktan för domen — han
fruktade intet. Räddhågan dref honom aldrig tillbaka;
men der låg en lag, en evig kärleksrik lag i hans
hjerta och den lydde han, derför att den var den
bästa och den kärleksrikaste. Jag har förut blott sett
en varelse, som jag fann på samma sätt som han,
genom sin barnafromma finkänslighet, tränga sig nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/altartafla/0466.html
