Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Berndtsons dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för intryck af högre art. — Jag hörde på afstånd
klangen af en flerstäinmig sång, skönare än jag
någonsin hört. Det var toner, renare än en
glasharmoni-kas och mera hjertgripande än en eolsharpas
ackorder ocb dissonanser. Jag lyssnade hänryckt till den
fjerran sången, som tycktes komma inifrån skogen.
Då vägen böjde förbi den kullen, der fordom
kolar-kojan stod och der nu endast några nedrasade
lem-ningar finnas qvar, såg jag med förundran kojan åter
stående på sin fot som fordom, men blomsterprydd
och pyntad som till en högtid och små barn i kläder,
såsom af silfverskir eller liksom väfda af månens
strålar, omgåfvo huset och stämde upp sin sång.
Vi stannnde, länge betraktade jag den härliga
scenen och lyssnade till sången. Mina barn störde
mig icke. Sä satt jag länge, då jag plötsligen såg
någonting ljust fläkta förbi mig och liksom fördt på
sommarvinden, för hvilken blommorna nickade i
gräset, nalkas stugan och småningsm antaga gestalten af
en ung flicka, en engel med psykevingar, som skiftade
i solljuset.
Då först återsåg jag Lill-Stina, också en fullvuxen
engel. Hon sväfvade fram, tryckte en kyss på den
ankommandes panna och sade, förnimbart blott för
andarne och mig: Välkommen, mormor. Du lydde
bjudningen till mitt bröllop — du kom dock sent, just
nu skola vi till kyrkan.
Jag log i mitt hjerta och tänkte ovilkorligen på
Stjernros, och Lill-Stinas ande förstod mig och nickade
vänligt med englahufvudet.
Just i detta ögonblick sade Alexis till mig, att vi
borde skynda och visionen försvann i ett nu. Den
blomsterprydda stugan var borta. Sången tystnade
och jag såg blott den öfverväxta kullen, der muren
efter en nedrasad skorsten skymtade fram mellan
busksnåret, och hörde huru vårvinden susade genom
furarnes glesa toppar och klodran slog sin sång djupt,
djupt in i skogen.
Vid kyrkan slöt jag mig till processionen och såg
vid mitt inträde dit ingenting annat än den
stjern-prydda kistan, som på ett utbredt bårtäcke stod längst
fram i koret, och hörde ingenting annat än orgeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
