- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
467

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Berndtsons dagbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då jag första gången såg henne i kolarkojan. Hon
var dock ej lika klädd som jag förut sett henne, ty
en krans af perlor låg kastad på det lockiga,
guldgula håret, som i lätta ringlar gungade på hennes
hals, sköna, härliga perlor, lika stelnade tårar. Jag
frågade henne i andanom: hvarifrån har du fått
perlorna? — Då pekade hon på en närstående skepnad:
af mormor, det är hvarje tår hon har fällt af glädje
för min skull.

Då upptäckte jag att der felades en perla, att
guldsnodden var bar på ett litet stycke och jag sacle:
men der felas dock en. Då smålog engeln och sade:
mormor hade ett helt perlband med sig, som
brudskänk och satte det på mitt hufvud, men då brast en
perla sönder i stoft — vet du hvarför? — Jo, det var
derföre, att jag var olydig och hoppade öfver källan
och ej, förr än sjukdomen kom, ångrade mitt fel;
derföre sprang en af glädjens perlor sönder.

Småningom försvann ljuset i kyrkan. Mina
vänner voro borta och nu glänste endast aftonsolen in
genom de höga fönsterna och kastade ett rödgult sken
på de upphängda, brokiga vapensköldarne och på
likkistan på gången; visionen var slut.

Stå fast intill ändan, så skall du få lifsens krona
— ångra medan tid är och spräng ej glädjens perla
med en för sen ånger. Detta fick jag veta den
dagen."

Så slutades anteckningen för den 12 Maj.

*



Snart derefter fick man underrättelse om
kammarjunkaren Gyllenörns död.

”De begge blinda råkade hvarandra i ett lif, der
allt är klarhet och der ingen är blind utom syndaren,
som, lik odjurens yngel, är blindfödd på andra sidan
gränsen och som ej kan uthärda denna de saliges
glans. Derför blundar han evigt.” Så sade Berndtson
till sina barn.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free