- Project Runeberg -  Altartaflan : Genremålning /
476

(1891) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har samma galna åsigter som den galna Svedenborg.

— Kellgren har utsagt sin dom öfver sådane dårar
som magnetisörer, punkterare, Svedenborgare och
Ro-senkreutzare.”

”Man må säga hvad man vill", pustade en gubbey
som i anseende till sin fetma placerat sig på två
stolar och som stödde sina begge händer på en käpp,
med kryckan i hundfason, "man må säga hvad man
vill, men det finns dock, puh, kuriösa saker, helt
kuriösa, puh, fröken Andreetta vet till exempel att
berätta, puh! om salig majoren — hm, en märkvärdig
historia, puh, hm, puh.”

Den citerade fröken Andreetta var ett äldre
fruntimmer med tät negligé och lång, spöklik figur. Hon
tycktes vara socknens allt i alla i fråga om sjukdom
och begrafning. Jag gissade ej orätt, fröken Andreetta
var med öfver allt, der det ”lutade” och gick illa, när
barn fingo mässling eller kikhosta, när gikten slog upp
på de gamle och när döden skördade offer, nämligen
bland socknens bildade societet.

”Söta fröken Andreetta, tala om det”, yttrade
man liktidigt från flere håll.

”Åja, men jag har så ofta omtalat det”, yttrade
fröken, ”och dessutom så är jag, Gudi lof, nog
upplyst att ej sätta tro till skräck, men detta är likväl
dagens sanning. Eljest så var det så, att majoren var
dålig, men inte mycket dålig, så att ingen trodde att
han så snart skulle slockna” (det bör märkas att
sådane nödvändighetspersoner alltid tala något mer
poetiskt än annat folk) ”skulle slockna. Då satt jag en
afton i förmaket och tänkte på ingenting, då jag tyckte
att ljuset slocknade och hörde soluret slå ett — jag
blef alldeles fasligt förskräckt och for upp för att tända
ljuset igen, men hann ej mera än resa mig, förr än
ljuset åter sken upp och.klockan var ej mer än nio
på qvällen. Men så mycket är säkert, att majoren
slocknade klockan precis ett.”

Några unga flickor, som med uppmärksamhet
af-hört denna berättelse, trängde sig nära tillsammans,
liksom för att söka beskydd mot någonting
öfverna-turligt, som målade sig för deras inbillning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:00:06 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/altartafla/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free